av joynes
Jag skrev denna följetång i Lunarstorm under året 2001 och detta är en omarbetning av design (2005-12-20). Meningen var att göra en väldigt spontan och överdriven men ändå inte helt osannolik berättelse om två kompisar på äventyr. Dessutom ville jag att den skulle skilja sig från de vanliga berättelserna, med hjälp av annorlunda humor, som säkert inte alla uppskattar J. Hoppas du gillar den och att den ger dig något tillbaka… helst något att tänka på!!!
|
|
|
|
Det var en gång en groda och en kines. De hade nyligen flyttat till Azerbaijan i mellanöstern för att etablera sig och leva på grödor. Kinesen hette egentligen Ling Pong Weng... fast hans närmaste kallade honom alltid för Jaro. Grodan var hans bäste vän och rådgivare och de hade nära band till varandra. Så plötsligt en dag fick Jaro en snilleblixt!
Fortsättning följer...
Välkommen tillbaka
till denna klassiska följetång, vilken uppdateras varje dag.
Först
ett brådskande meddelande till alla er barn där ute. Ingen under 18 bör eller ska läsa detta
innehåll... då det innehåller grovt våld och andra vuxna företeelser. Även de
som är över 18, men fortfarande inte kan behärska sina sinnen bör avvika från
denna följetång. Tack så mycket... nu till den spännande fortsättningen
Förra avsnittet
avslutades med att kinesen Jaro fick en mycket god idé.
- Nu har jag det! skrek Jaro.
- Vad menar du? undrade grodan avhållsamt.
- Jag menar... sa Jaro. Nu är det dags att vi gör något åt våra liv. Man lever bara en gång och nu är det dags att sätta planen i verket?
- Nu förstår jag inte alls, envisades grodan.
- Så här ligger det till. Vi ska ta över den här planeten! Förstör du? sa och Jaro tog ett skutt och landade på ryggen. Aj... Hjälp mig upp då, skrek han.
- Men det är nog inte så lätt, kontrade grodan.
- Det har du rätt i, sa Jaro. Jag har inte tänkt så mycket hur vi ska gå till väga. Ett sätt borde ju vara att tillverka en atombomb och spränga den i luften. Min broder har varit kemist och kan lite om kärnfysik.
- Låter realistiskt, sa grodan eftertänksamt. Problemet, som jag ser det, är att ozonlagret kanske får ytterligare hål och det medför att fler drabbas av hudcancer. Det var väl inte ditt huvudmål? Nej! Jag har en mycket bättre idé i så fall.
Fortsättning kommer
att följas..
Eftersom jag ändå inte
orkar skriva om liv på det här stället (alldeles för privat) tänkte jag skriva
om något nästan helt annant. Jag fick ju 5:a i alla
svenska-uppsatser så det ska nog gå bra (fan... sluta skryta nu Johannes). Jag
kommer i alla fall att
skriva en följetång i flera delar... vilken kommer uppdateras
väldigt ofta. Vilka som läser skiter jag i... Nu till inledningen av den
klassiska historian Jaro och Grodan...
Sist du läste fick
grodan en mycket god idé hur man skulle ta över jorden.
Jaro låg fortfarande kvar på marken, medan präriesolen stekte mot de övergödda tomaterna. Han försökte resa på sig... men föll strax igen. Då grodan fick syn på detta stegade han tillbaka och voltade upp för en smärre upphöjning. Nu tittade han ner mot Jaro och sa, med grov röst:
- En bättre idé vore att skjuta den amerikanska presidenten. Sen du får du klä ut dig till honom och detta kommer leda till ökad makt. Fast detta är bara början. Det svåra kommer efter denna kupp, då vi tvingas starta ett nytt världskrig.
Jaro låg och grinade av glädje och smärta. I all hast tog han upp en spegel och såg själv och en trumpet, som låg lite avsides. Hans ögon var fortfarande lite rödskimriga och hakan skulle behöva en ringa rakning. Så vände han spegeln så han kunde se grodan i sitt periferiseende. grodan hade på sig de vanliga solglasögonen och ett tunt pannband.
- Då gör vi det, mumlade Jaro.
- Vadå? sa grodan
Fortsättning följer
tyvärr imorgon..
Välkommen att avnjuta
4:e delen i denna serie... fast läs de tidigare om du
missat dem. (Alltid lika härligt att skriva när man är bakfull)
I förra avsnittet
ville Jaro göra något... grodan undrade vad?
Jaro krälade lite på marken och sa:
- Vi skaffar oss pengar och brudar... sen när vi har detta som grund, kan vi genomföra din briljanta plan.
grodan (han stavar med litet g) tittade sig oroligt omkring. På en gata lite avsides såg han en skara människor spela curling. Ljudet från allt skratt och jämrande gjorde honom vakant.
- Vad är det? frågade Jaro.
- Jag går väl med på det, sa grodan och hostade till. Men bara på ett villkor!
Jaro reste sig upp och ställde sig på händerna. Grodan log lite förnämt och sa:
- Jag klarar inte av att leva om du inte rakar dig. Detta är mitt villkor.
- Va? skrek Jaro.
Och hur detta ska
utvecklas kan du läsa om imorgon...
5: delen är nu här.
Till min stora besvikelse har läsarkretsen minskat med över 100%.
Men what the fuck!
Sist sa grodan att
han gick med på planen om att ta över jorden om Jaro kunde tänka sig att raka
sig.
Jaro vände sig förskräckt. Nu var han tvungen att spotta lite omkring sig och sa sen:
- Jag har ingen bra rakapparat och dessutom får jag ont i öronen om jag rakar mig.
grodan kom i chocktillstånd och skrek:
- Nu är du en död fisk! och plockade sedan fram två automatgevär.
Jaro uppfattade situationen blixtsnabbt och kastade sig ner i en bunker medan salvorna susade runt honom. Väl nere i skydd plockade han fram en tandpetare och krälade sig sakta runt grodan. grodan hann inte reagera förrän han blev nerstucken i vänstra armhålan av tandpetaren. Strax efter riktade Jaro en spark mot grodan, vilken träffade runt lillfingret och grodan tappade sitt vänstra vapen.
Spännande
va? Imorgon kommer mer...
Pga Valborg kunde inte
serien uppdateras igår. Men enligt rapporter festade Jaro och grodan hela dagen
i Azerbaijan. De vart dock så fulla att de ramlade ner i ett dike och låg där
medvetslösa.
I förra avsnittet,
vilket var för 2 dagar sen, slogs Jaro och grodan om huruvida Jaro tänkte raka
sig eller inte.
Jaro låg och svettades i diket och torkade sig om pannan. Han hade precis vaknat och kom inte ihåg mycket av dagen innan. grodan låg en bit bort och snarkade drägglandes. Jaro skakade sig om huvudet och upptäckte att hans dyra kindpiercing var stulet. Dessutom var han helt öm och ena ögonbrynet var bortrakat. Nu började minnena återkomma och han tänkte på dagen innan och på slagsmålet. Det var tur att han och grodan blivit vänner strax efter igen så de skulle kunna genomföra sin plan att ta över jorden.
- Upp och hoppa nu då! skrek Jaro. Vi kan inte ligga här hela dagen.
grodan vaknade till, satte på sig sina solbrillor och sa:
- Vad vill du?
- Jag vill att vi reser härifrån nu! I Sverige får man en massa bidrag så vi drar dit och genomför planen.
Okej, jag ger mig,
detta var kanske ett trist avsnitt, men det blir bättre.....
Alla har vi för lite
tid på jorden... allt beror på vad man prioriterar. Idag tänker jag prioritera
den här följetången, även om det inte alltid är det roligaste man kan göra.
I förra avsnittet
vaknade Jaro och grodan i diket och gick därifrån, fast beslutna att resa till
Sverige.
Jaro och grodan gick med fast steg mot bensinmacken.
- Hur ska vi ta oss till flygplatsen? undrade Jaro. Vi har ju varken pengar, mat eller alkohol.
grodan tänkte efter och svarade så abrupt att han inte ens märkte att han trampade på ett häftstift, så det fastnade på skon:
- Det var ett sannerligen komplicerat problem. Vi löser det så här. Först snor vi en bil och en trampcykel åt dig. Sen kan vi köra till flygplatsen helt utan problem och ingen kommer märka något.
- Aha! sa Jaro. Vad roligt!
De tänkte nu invänta natten och sedan utföra dessa dåd. Solen gick sakta ner bakom det ålderdomligt böjda trädet. Jaro klädde på sig den rosa ninjadräkten med tillhörande luva...
Jag kan inte ens själv
vänta att få skriva fortsättningen imorgon!
Välkomna återigen till
ett varmt nytt avsnitt! Vet du vad Jaro sa till mig häromdagen i fullt
förtroende? Att han en dag ska bli pizzabagare på Sony. Jag stödjer honom fullt
ut. grodan har jag tyvärr ingen kontakt med.
I förra avsnittet
planerade Jaro och grodan att sno fortskaffningsmedel (typ bil) i det här
avsnittet.
grodan tog ett djupt andetag. Han och Jaro tog skogsvägen mot macken. Här skulle de kunna finna ett urval av bilar. Bara att välja och vraka. Nu var de framme och tittade ängsligt mot den övergivna bensinmacken. Solen låg i horisonten och de kunde endast se två bilar och den lilla kiosken. grodan tog på sig sina solbrillor utan att bry sig om försämrad sikt. Han gjorde tecken åt Jaro, som sakta rullade fram mot den gyllenbruna pistagefärgade lyxbilen. Strax då han var framme placerade han en bomb på undersidan. Efter nytt tecken av grodan aktiverade han bomben och sprang ljudlöst bakom ett träd. BOOOOM! Hela marken skakade till och fönsterrutorna i kiosken sprack. Jaro klättrade upp i trädet och började mumsa på ett par bananer. Sedan hoppade han ner mot den andra bilen. Men då kom ägaren till macken ut och ställde sig framför ingången, med ilskhet och röda linser och blicken.
- Nu får det vara nog! skrek han.
Som vanligt får ni
reda på allt imorgon...
Så sitter man här i
skolan. Lurad att åka iväg tidigt på morgonen i regnet
och sen tomt i lektionssalen? Lika bra att skriva ett nytt avsnitt av Jaro och
grodan...
I förra avsnittet var
Jaro och grodan i färd med att sno en bil i en mack, men plötsligt kom ägaren
till macken fram.
- Vad gör ni här! frågade ägaren argt.
Jaro voltade bakåt och sa snällt:
- Vi är spekulanter och är intresserade av att köpa den här bilen. Fast den är ju lite rostig så vi vill ha den för halva priset!
Ägaren tittade sig omkring. Bakom dungen säg han grodan och därmed förstod han att det var bråk på gång. Spänningen hängde i luften och ägaren sa snabbt:
- Okej... jag går in och hämtar kontraktet.
Alla visste vad som skulle ske nu. grodan laddade sin bazooka och Jaro utrustade sig med laserpenna och pinsett. Två dunk hördes och sen stod ägaren i dörröppningen. Fast nu med två köttyxor i vardera hand och en boomerang i munnen. Han skrattade också elakt, fast fumlade och tappade boomerangen.
- Akta dig! skrek grodan till Jaro. Jag har honom i sikte.
Jaro aktiverade laserpennan och gled under bilden. grodan kastade skickligt iväg bazookan i riktning mot ägaren, fast den kom bara några meter fram.
- Fan! Jag borde ha styrketränat mer, viskade grodan till sig själv. Jaro... jag missade, du får ta honom istället!
Hur ska Jaro klara av
det här? Den som lever får se...
Detta avsnitt kommer
lite senare på dagen än vanligt... fast bättre aldrig än sent. Jag tänkte passa
på att rekomendera boken Moment 22, fast jag har inte läst den själv.
I förra avsnittet
började Jaro och grodan bråka med en mackägare.
Ägaren stod och drägglade och pekade sin yxa mot Jaro och sa:
- Jag behöver ditt kött så jag kan sälja det och tjäna pengar!
Sedan kastade han av sig alla sin kläder och kastade yxan mot Jaro, som voltade undan. Nu riktade Jaro sin laserpenna mot ägarens högra pupill, så han blev bländad.
- Hjälp! Ropade ägaren. Jag kan inte se något. Kom och hjälp mig.
Från skogsdungen vandrade två män med kostym och var sin cigarr fram. Det syntes att de tillhörde den arabiska maffian och arbetade för ägaren till macken. Jaro reagerade blixtsnabbt och sprang mot ägaren och tog ett strypgrep bakifrån på ägaren.
- Åh... vad skönt, viskade ägaren till sig själv och började grina.
Männen närmade sig nu och plockade fram diverse vapen.
- Kom inte närmare, skrek Jaro och tog fram pinsetten. Jag rycker loss hans ögonbryn, jag lovar.
Maffiakillarna ryggade tillbaka. En av dem kom från El Salvador och hette El Paco.
Detta avsnitt är tillägnat boken Moment22... fast inte morgondagensDetta är elfte delen i denna miniserie. Läs och lär!
I förra avsnittet
hotade Jaro att skada mack-ägaren så att de två maffia-agenterna inte skulle
skada honom.
El-Paco, den mindre av de välklädda maffiosoz, började tänka i vissa banor. Han hade två optioner denna dag. Antingen skulle han fortsätta med att hjälpa mack-ägaren eller kunde han gå hem titta på tv. Han ställde sig i en buske och funderade.
- El-Paco! Vad tänker du på? skrek ägaren.
- Jag tänker på hamburgare... med salzasås, svarade El-Paco med en fin brytning.
- Kom hit istället och döda den här killen som försöker råna mig.
Då Jaro fick höra detta blev han ursinnig, tryckte pinsetten mot 3 av ägarens ögonbryn-hårstrån och drog till.
- Aj! Det gör outhärdligt ont! Jag ger mig! sa ägaren och svimmade sedan av smärta.
El-Paco såg detta och viskade till sin medarbetare:
- Det här får han inte komma undan med. Spring iväg och hämta lite vatten så fixar jag killen med pinsetten under tiden.
Därefter utförde han en snabb och säker fly-kick mot Jaro. Den gick inte att blockera och Jaro föll till marken.
Ska de onda eller goda
vinna (vilka är vilka?). Följ med i nästa avsnitt...
Ha! Trodde ni jag hade slutat uppdatera denna serie varje dag? Idag har jag haft dåligt med tid för jag har firat att läsarkretsen ökat med ca 0,025%. Jag har er alla att tacka!
I förra avsnittet
blev Jaro nersparkad av El Paco, som tillhör någon halvarabisk maffia.
- Res dig upp! skrek El Paco och tittade ner på Jaro som låg och kved.
Han hade träffats rakt i magen och fäktade efter luft. Men så såg han en krona ligga på marken (i arabisk valör). Åh, tänkte han. Detta är ju början till en miljon. Jaro sträckte handen efter pengen men då fick han en hård skoklack på handen.
- Ha! Trodde du jag tänkte låta dig ta stålarna, sa El Paco och böjde sig ner efter kronan. Nu har jag råd med tuggumi.
Allt tycktes gå El Pacos väg. Hans nya planer var en helkväll med tv och två tuggumi av typ V6 Coolmint, så han gick därifrån. Samtidigt kom hans kumpan tillbaka med vatten. Han hällde det över ägarens mage... fast ingen reaktion.
- Vakna då! skrek han och sparkade till ägaren över mungipan, så en tand flög loss.
Samtidigt vaknade grodan till. Han hade tagit en tupplur och drömt om sina nya fina gardiner. Nu var han villig att hjälpa Jaro ur knipan.
Fan... jag är ju snabb
på att skriva också. mer imorgon...
Denna serie börjar bli
grym och rå nu. Därför vill jag passa på att säga att den inte längre tar
hänsyn till alla orättvisor mellan och inom de existerande könen. Om du anser
dig för ung så stick härifrån!
I förra avsnittet
tänkte grodan hjälpa Jaro med att sno bilen.
Ägaren, till macken, vaknade nu till liv och ställde sig brediv sin maffia-kumpan. grodan såg nu sin chans och kröp in i den mustasch-färgade bilen. Det var bara att tjuvkoppla den och sen åka iväg.
- Nu dödar vi honom! sa ägaren och tittade ner på Jaro.
Maffia-killen tog ett grepp om halsen på Jaro och höll honom fast medan ägaren plockade fram sin gamla motorsåg.
- Hehe! det här var länge sen, sa han och gick fram till ett träd.
Nu var han tvungen att fälla trädet i exakt rätt riktning så att Jaro skulle träffas av det och skadas till en högre grad. Men han hade inte räknat med grodan, som startade bilen och svängde i riktning mot ägaren.
- No problemo, tänkte ägaren och ställde sig bakom trädet.
Samtidigt brottade sig Jaro ur maffia-kumpanens grepp och fällde sen fram sina sylvassa stålklor. Kumpanen svarade med att dra sitt samurai-svärd.
Då blir det mer
imorgon då....
Detta är 14:e delen! Bara så du vet...
I förra avsnittet
hände inte så mycket. grodan har precis snott en bil.
- Nu drar vi härifrån, ropade grodan till Jaro. Du får slåss någon annan dag!
Jaro tittade bakom sig och såg bilen köra upp bredvid honom.
- Jag skulle ju få en trampcykel sa du, envisades Jaro men hoppade ändå in i bilen.
grodan slog på bilstereon och basförstärkaren fick hela bilen att gunga.
- Fett va? sa grodan. Nu ska du få se på fyrverkerier också.
grodan drog gasen i botten och de gled iväg.
- Sådär! sa grodan och fällde ner suffletten så att de kunde känna den ljuva vinden mot håret. Titta nu bakom dig.
Han tog upp en bombutlösare och pekade mot macken.
- Gissa vad som händer nu?
Jaro tänkte efter i tio sekunder och sade sen:
- Jag har ingen aning. Men visa nu för jag förstår inte.
grodan tryckte på knappen men inget hände.
- Hahah, skrattade grodan. Fattar du? Inget hände. Det var det som var roligt.
Jaro förstod nu skämtet och skrattade till.
- Lets pick up some chicks now, hojtade grodan till och drog upp volymen.
Mycket
text, lite innehåll. Precis
vad ni läsare vill ha...mer kommer
Kom ihåg det här! Jaro
och grodan är ingen vanlig Lunar-följetång... det är... just
det!... en livsstil!
I förra avsnittet var
Jaro och grodan på väg till flygplatsen för att ta sig till Sverige.
- Det här är livet! skrek Jaro. Nu saknas bara lite bärs.
grodan plockade upp en fet cigarr och njöt då han strök den längs mungipan. Nu körde de längs stranden och solen gick precis upp. Jaro blev lite förvånad då han såg ett gäng halvnakna damer i horizonten.
- Där är det visst fest, sa Jaro snabbt och pekade mot de i ögonfallande kropparna. Sväng ner på stranden så tar jag hand om dem.
grodan tvärnitade och böjde av mot den del av stranden som ej var särskilt djup. Nu gällde det att imponera, tänkte Jaro och strök sig i håret. En snabb dusch med deodorant skulle göra susen.
- Tjena bruden! ropade han då de stannat vid sin destination.
grodan tittade snabbt igenom vad det var för tjejer. Det var fem stycket och låg i sanden och solade. Tre blondiner och två brunetter. Inte illa alls.
Nästa avsnitt
dedikeras till alla de som inte vet hur man raggar...Du
måste följa svensk lag när du använder LunarStorm. Se BrB 16 kap 6$. Vad är det
för skitsnack? Maila mig och vinn en hamburgare på Råbygrillen.
Ha! Detta trodde ni
väl inte kära läsare? 16:e avsnittet! Det är för att
denna serie blivit så populär.
I förra avsnittet
stötte Jaro och grodan på ett par tjejer vid stranden och tänkte nu fixa dem.
Men ingen av tjejerna reagerade på bilens framfart.
- Lite mer sololja tack, sa en av blondinerna och en annan smörjde in hennes lena kropp.
Jaro viskade till grodan:
- Hur ska vi göra nu då? De har inte ens kollat åt vårat håll.
- Lugn, sa grodan. De försöker dissa oss, men jag har varit med förr.
Sedan plockade han upp en gitarr och satte sig på stolkanten.
- Det här kommer imponera, mumlade han och tunade in en elvislåt på radion.
grodan hade tränat hårt i flera veckor på att immitera Elvis. Olyckligtvis kunde han inte sjunga... men det tog radion hand om. Att mima var hans nisch och det kunde ingen ta ifrån honom. En av damerna, som bar på en lätt röd bikini, gick elegant fram till bilen. Jaro kände sig lite nervös och började tänka på apfoder för att lugna sina nerver.
Dagens fråga: kommer
grodan att lyckas eller ej?
Hallå! Jag har fått en massa klagomål om att raggningstricket i förra
avsnittet var så ooriginellt att det borde tagits bort. Jag ska framföra
detta till Jaro så han kan framföra det till grodan.
Dagens rätt: de
misslyckades (det var originellt i alla fall för alla trodde han skulle lyckas)
I förra avsnittet var Jaro och grodan på väg till flygplatsen fast blev distraherade av ett par ungmöar i bikini.
Det var nu flera dagar sen och om jag ska sammanfatta det viktigaste blir det att grodan nös ett par gånger då flickan skulle älska med honom. Sen vart Jaro också sjuk och han och grodan blev liggandes kvar på stranden i plåga. Nu över till realtid:
- ZzzzzZzzzzz, sa grodan.
- Snark... snark, svarade Jaro.
- Aj, svarade Jaro igen då han fick en knytnäve på näsbenet så att det började blöda.
- Sluta väck mig hela tiden! skrek grodan. Dessutom ligger du och tafsar på mig hela tiden när jag sover.
Jaro svarade inte utan gick till bilen för att linda in sin näsa med en handduk. Ganska så snabbt såg han ut som en mumie så grodan blev rädd och sparkade till det till synes onda monstret.
Sensmoral: läs nästa
avsnitt...
Hej
igen! Nu tillbaka till 3:e
delen av denna verklighetstrogna dokumentär:
I förra avsnittet
vaknade Jaro och grodan upp mitt på stranden efter att ha varit förkylda i ca 3
dagar.
Jaro slutade sparka på mumien då en han såg en räv springa fram över stranden och stanna 5 meter ifrån dem.
- Bit inte i det sura äpplet! sa räven och började springa därifrån.
Nu tog Jaro av sig handuken och grodan såg att det var han.
- Vem var det där? frågade Jaro.
- Ingen aning, sa grodan. Jag tycker att vi skjuter räven! Jag blev så hungrig när han började prata om äpplen.
Men Jaro och grodan borde ha följt rävens råd för nu började hela marken skaka. Den så annars ljuva strandsanden skvätte nu upp i våra hjältars ögon. Då bullret äntligen avtagit fick de syn på något horribelt. Tre stridsvagnar hade ställt upp och omringat dem pluss två motorcyklar och en eldkastarman. Innan grodan ens hann blinka, voltade 5 blå-svarta ninjor fram med varsin panter.
I förra avsnittet blev Jaro och grodan omringad av den turkiska terrorist-gruppen Catli, mitt på sandstranden.
Jaro luktade lite på omgivningen och kände genast igen broccoli-smaken, vilken avdunstat i luften.
- Det är El-Paco som är tillbaka, ropade Jaro till grodan. Jag känner igen lukten.
- Mycket riktigt, skrek El-Paco.
Efter det senaste mötet hade han ringt runt lite och skaffat sig kontakter. Nu var han redo att bekämpa Jaro och grodan.
- Tänk inte ens på att röra er! sa El-Paco stolt och fingrade lite på en gurka.
- Psst..., viskade Jaro till grodan. Jag avleder uppmärksamheten lite så du har tid att genomföra plan Alpha-Beta-01.
grodan gav klartecken genom att hosta till. Då tog Jaro upp en AK4:a och ställde in den på 3-skottsläge. Ninjorna rynkade på ögonbrynen och blev sen nermejjade. Under tiden tog grodan på sig sin dykardräkt. Han var nämligen fullt utbildad grodman och nu kunde inget stoppa honom.
Ett
råd! Ät frukost, det är
viktigt. Fast om du inte orkar laga den så strunta i det...
Vad är det för dag
idag? Varför föddes jag? Dessa och många andra frågor kommer du att få svar på
om du börjar följa denna serie!
I förra avsnittet
krigade Jaro och grodan mot Catli (se förra avsnittet) och Jaro försökte avleda
uppmärksamheten medan grodan plockade på sig en dykardräkt.
Då El-Paco såg slakten av ninjorna, hans närmasta vänner, blev han mycket förargad.
- Eld! Döda dem, skrek han. Snart kommer flyget och understödjer oss.
I en av stridsvagnarna pågick detta drama. (Alla ni som gjort lumpen på ett MEK-förband kanske känner igen sig). Vagnschefen tittade i sitt periskop och såg de två fientliga gestalerna. grodan hade nu fått på sig sin dräkt och han sprang med Jaro mot det grönskimriga havet. Sedan mätte vagnschefen upp avståndet till dem med sin laser. Han och de andra 3 i besättningen hade färdats lång väg och hade inte sett dagens ljus på två veckor. Vagnschefen smaskade i sig sin sista kexchoklad då han fick order om eld.
- Klockan 2, mitt på stranden, två spioner, eld! skrek han, i strupmicken.
Skytten däremot var mitt uppe i sin sexuella självtillfredsställelse. Han hade inte sett en flicka på flera månader men som tur var hade han ett foto av USA:s utrikessminister Madeleine Albright, att glädja sig åt.
- Eld nu! ropade vagnschefen och laddaren knuffade till skytten så hårt att skytten slog i huvudet mot sina instrument och kanon vred sig upp mot himlen
Sensmoral: Titta dig
själv i spegeln! Du lär inte gilla vad du ser...Tänk
dig en vacker solnedgång... sen tänker du på en atombomb... ser du likheterna?
Om du gör det kan jag rekommendera en billig kommande psykolog jag känner (och
en dyr filosof också om du känner för det).
Det händer med händer...Okej... det blir väl en uppdatering idag med, fast jag
inte känner mig bra. Fast en sak som är bra med att vara sjuk är att man kan
skita i alla som är jobbigt...
I förra avsnittet
skulle en stridsvagn skjuta Jaro och grodan... men av misstag siktade de mot
himlen istället.
Just i den sekunden anlände flygunderstödet, vilket bestod av två tyska bombplan He-111. Då skytten i stridsvagnen såg detta gjorde han den blixtsnabba bedömningen att detta var fienden. Fem stycken pansarprojektiler pumpades ut från kanonröret medan kulsprutan gick varm. Under tiden vaskade Jaro och grodan ut i havet. De såg att båda planen blivit utplånade och kunde inte förstå varför. Fast sånt är livet, tänkte grodan och tog tag i Jaro och de båda försvann ner i havsdjupet.
- Vad gör ni? skrek El-Paco.
Nu hade panik utbrytit i terroristgruppen. Ingen visste längre vem som var fienden. En annan stridsvagn riktade sin kanon mot förädaren som skjutut ner planen, medan en av de överlevande pantrarna anföll eldkastarmannen. Två ninjor hade endast föga skottskador och oskadliggjorde hela besättningen i den tredje tanken, för att sen åka iväg på något privat lönnmördar-uppdrag. El-Paco visste nu att hans enda utväg och överlevnadschans var att gräva ner sig i sanden och det tog tre minuter och 23 sekunder.
Nästa avsnitt blir
något nytt...
Detta är avsnitt
nummero 22. Som vanligt uppmanas nya läsare att istället gå till första
avsnittet för att ni ska kunna förstå något.
I förra avsnittet
undkom Jaro och grodan en hemsk turkisk terroristgrupp genom att dyka ner i
havsdjupet.
Jaro kunde inte hålla andan längre så han simmade upp till ytan. Bakom sig såg han att de i terroristgruppen började skjuta mot varandra. grodan kom strax efter och de båda vaskade ner mot stranden, en bit ifrån, och smög sig mot vägen. Allt verkade lugnt och sansat och vägen till flygplatsen var inte lång.
- Kom igen, sa Jaro. Vi springer den sista biten.
- Näe jag orkade inte, sa grodan med grå blick. Om jag sitter på dina axlar så går jag med på det.
Jaro var för trött för att säga emot så grodan fick hoppa upp på hans axlar medan han själv släpade sig fram mot den till synes oändligt långa vänsterfilen. Ett par timmar förflöt och nu stod de båda vid ingången till centralen. Lyckligtvis var det låst så de la sig på en parkbänk och sov istället. Det var en hård natt för termiter och kackerlackor anföll dem gång på gång för att få sig lite kvällsmat.
Imorgon börjar färden
Hahaha... nu har jag
säkert fått hit lite nyfikna idiiter... men jag hoppas att även ni har
hjärnkapacitet nog att kunna njuta av den här galna följetången. (ps jag
förstår om ni nu snabbt kommer att klicka bort den här sidan... men ni kommer
att gå miste om något!)
I förra avsnittet
befann sig Jaro och grodan utanför flygplatsen.
Jaro vaknade till samtidigt som solen gick upp. Han reste sig upp och tittade på parkbänken han sovit på. Det var inte långt ifrån att han fick en hjärtattack då han såg att han legat på en Kolangh-skit (en fågel som lever där i trakten). Nu existerade det ett vitt streck på baksidan av vänstra låret, vilket förstörde hela hans forna stolthet. Tänk om hans föräldrar i Kina skulle få reda på det här. Ryktet skulle sprida sig och hela hans stora familj skulle gå under. Därför väckte han grodan och sa:
- Jag går in till Centralen i förväg och tvättar av mig, så möts vi i kön sen.
- Ahh... snark.. ZZzzz, sa grodan och somnade om.
Jaro gick varsamt in i byggnaden och kollade sig omkring. Här var inte mycket folk, fast det var viktigt att ingen fick syn på hans byxfläck. Därmed var han tvungen att gå längs väggen och söka sig mot toalett-symbolerna. Oturligt nog var han tvungen att byta vägg så han kastade sig och rullade några varv då mannen framför honom tittade bort. Nu var toaletten äntligen inom synhåll. Men inne på toaletten fick han syn på något!
Vad kan det vara? Det
kommer jag säkert på imorgon...
Du som läser det här
ska förstå att du inte är ensam. Someone is out there! Nu
till del 24 av den klassiker-rosade min-serie-följetången:
I förra avsnittet såg
Jaro en man inne på toaletten på flygplatsen.
Jaro tittade avundsjukt på mannens byxor. Det var ett par äkta Lewis. Ungefär så här var Jaros tankebana:
"Eftersom mina byxor är smutsiga bör jag ta hans byxor och jag vet precis hur".
Sen puttade han till mannen, som stod vid pissoaren, och backade undan. Mannen gav ifrån sig ett överraskande stön och gjorde sig klar snabbt. Han var klädd i mörk kavaj, hatt och en portfölj hängde ner från vänster arm. Jaro var nu beredd på att slåss för i Kina behövde man bara peta på någon för att mucka gräl. Allt går ju ut på att rädda sin heder. Men mannen förstod inte Jaros språk utan gick med säkra steg mot utgången. Då ställde sig Jaro framför utgången och tryckte bort mannen, som frågade försiktigt:
- Ursäkta mig min herre men vad kan jag hjälpa er med?
Nu måste han fatta, tänkte Jaro, och tog fram sitt främsta vapen, ett skosnöre. Detta viftade han med och snurrade galant runt fingrarna. Som avslutning kastade han det bakom ryggen och fångade det med ett klassiskt Bruce-Lee skrik. Men mannen såg bara frågande på och Jaro fick ta till sitt värsta knep för att reta sin motståndare.
- Din mamma bakar äckliga kanelbullar! skrek han.
Då...
Det får du läsa om
imorgon…
Jag vill ha sommarjobb.. ge mig ett sommarjobb! (inget
städarjobb bara). Nu dags för 25:e delen!
I förra delen retade
Jaro upp en man, med Lewis jeans (och mörk kavaj?), inne på flygplatstoaletten.
Då blev mannen rasande och svingade en vänsterkrok mot Jaro. Detta var inga problem för Jaro utan han fångade in mannens hand i sin armhåla och knöt sen snabbt fast hans tumme och lillfinger, med hjälp av skosnöret. Mannen knuffades bakåt in i väggen och han tittade förskräckt på sin hand. Den var helt obrukbar nu och han kunde inte längre knäppa med sina fingrar. Därav drog han slutsatsen att knyta upp och frigöra sin vänsterhand. Jaro passade då på att krypa ner mellan benen på mannen och knäppa upp hans byxor.
- Släpp! Vad gör du! Polis! Brandkår! skrek mannen.
Jaro ville inte att någon skulle höra deras slagsmål så han riktade ett slag mot pungen fast han missade med en decimeter. Resultatet blev en härlig lårkaka så Jaro fick lyckan att slå igen. Denna gången fullträff och mannen var oskadliggjord. Han låg mest och kippade efter luft och nu klädde Jaro av honom byxorna och de passade honom mycket bra. De var kanske lite för mörka för att matcha hans gråa tröja. Jaro blev nu väldigt nyfiken på vad som kunde dölja sig i mannens portfölj.
Nästan alltid lika
spännande... fast...
Tänk vad mycket energi
som läggs ner på disskutioner av diverse slag! Hur orkar folk egentligen
upprepa saker jämt och ständigt. Det är bara att inse
att vissa saker kan andra personer inte förstå så det är ingen ide att försöka
övertala dem. Ni kan tex inte övertala mig att sluta
skriva om Jaro och grodan. Här är del 26...
I förra avsnittet
slog Jaro ner en man på flygplatstoaletten, tog hans jeans och nu var han
nyfiken på mannens portfölj.
Jaro plockade upp portföljen och undersökte den noga. Mannens jämrande gjorde honom frustrerad så han sövde ner mannen med en tablett, vilken han varsamt tryckte ner långt i halsen på sitt offer. Sedan gick Jaro in på damtoaletten och försökte öppna den svartrandiga väskan. Detta var inte helt enkelt och en mystisk doft spred sig i det trånga rummet. Bäst att använda huvudet, tänkte Jaro. Han hade lärt sig ett mystiskt trick av sin far Sing Pong Weng. Detta uträttade han genom att lägga väskan på marken, ta lite sats, hoppa upp och landa på väskan med huvudet medan han tog emot med händerna. Då fick väskan en så stor buckla att Jaro kunde skära loss en stor bit, med sin kniv, och ut sipprade ett vitt pulver.
- Åh, det är nog sånt där gott coca-cola pulver som man kan köpa i affären, sa Jaro tyst. Men hur ska jag komma förbi tullen? Mitt baggage väger så mycket att jag inte kan ta med det för man får ju inte överskrida maxgränsen.
Då kom Jaro på något smart. Han tömde papperskorgen i toaletten och delade upp plastpåsen i olika bitar. Därefter la han lite pulver i vardera plastbit, knöt om dem och svalde. Nu skulle ingen klaga över att hans baggage vägde för mycket.
Smart
va! Lär er av mig...
Jag kommer inte på
något bättre att säga än att det här är del 27 av Jaro och grodan. Jo
förresten... Pulp Fiction var en himla bra film... såg den igår!
I förra avsnittet
skulle Jaro tvätta av sina byxor i flygplatsen och sedan träffa grodan.
Någon blinkade till! Det var grodan som fått ett damkorn i ögat och nu torkade han sig noggrant medan en tår rann ner. "Var är han?", tänkte grodan. "Vi skulle ha träffats vid huvudentren för länge sen. Kanske lika bra att skita i allting."
Sedan tittade han på en vattenfylld fontän, vilket var placerad utanför byggnaden. Den fick honom att drömma tillbaka till sitt ursprung. I sina ungdoms dagar var allting så lätt. Han kom ihåg sin gamla ankdam där han hoppat omkring, simmat och fångat insekter. Det var tider. grodan tog ett djupt andetag och gäspade i all sin njutning.
- Huuuh...hhhu.. (osv)! var ett ljud som sipprade ur grodans mun, då Jaro överraskat honom med ett slag mitt i magen, precis då grodan gäspade.
- Oj förlåt, sa Jaro. Jag trodde du såg mig. Kan vi gå och hämta våra biljetter nu?
grodan försökte räta på sig och fann att Jaro hade precis sådana jeans som han själv alltid velat ha. En gång hade han sett ett par likadana i en klädbutik på stan. Den sådes till extrapris, men under tiden han hämtat ut pengar var de slut. Nu var de alldeles för dyra.
- Ja! sa grodan och tittade på de fyra kassorna. Vi köper oss biljetterna nu!
kanske händer det
något i nästa avsnitt...
Just nu tycker jag
synd om alla som är sjuka. Det är ju jättejobbigt. Kanske är det på grund av
att jag själv har blivit sjuk idag för vanligtvis bryr jag mig inte. Här är del
28:
I förra avsnittet
skulle Jaro och grodan välja ut en kassa, på flygplatsen, för att hämta ut sina
biljetter.
- Vi tar den bästa av de fyra kassorna! sa Jaro.
- Ja det har du rätt i, sa grodan. Låt mig försöka tänka logiskt!
De båda stod och inspekterade kassorna.
- Hon där verkar snyggast, sa Jaro. Där ställer vi oss!
- Fast den kön är ju längst av dem alla, svarade grodan. Fast det uppvägs väl av en snygg kassörska?
Jaro ställde sig längst bak i kön medan grodan kontrollerada sin plånbok. Han fann endast lite småpengar, så han försökte erinra sig om vad som hände på senaste festen. Jaro blev väldigt nervös av att stå i kön för det tog så lång tid. Varför inte tränga sig? tänkte han. Framför honom stod en två-barnsfamilj. De skulle säkert inte märka något så Jaro tog ett par steg fram, men ångrade sig sen. En lång tid förflöt och nu stod Jaro och grodan vid kassan.
- Hej, sa kassörskan med ljuv röst.
Som tappar jag all
humor när jag är sjuk... vi hörs imorgon
Hejsan! Ni har kanske någon gång funderat över vem
grodan är? Hur ser han ut och hur stor är han? Tyvärr vet jag inte mer än att
han heter grodan för att Jaro har aldrig gett mig någon närmare beskrivning...
än.
I förra avsnittet
skulle Jaro och grodan köpa biljetter till flygplansresan.
- Jag vill ha en enkel biljett till Sverige tack, sa Jaro och log lite.
grodan vart väldigt fixerad av kassörskan. Hon var ung, kanske 20 eller 25 år. "Fast då kan hon ju lika gärna vara en fjortis", tänkte grodan. Sedan tittade han ner mot hennes kropp. Den såg mjuk ut och formerna behagade honom. Hennes lår syntes väl då den trånga kjolen inte ens dålde de röda trosorna. I ett snabbt ögonblick blev grodan nästan kär i henne.
- Du ser ju ut som en jävla invandrare! sa hon och tittade kallt på Jaro. Inte släpper vi igenom sådana som dig!
Jaro blev helt chockad och stannade till för att fundera. "Kanske syftar hon på att jag är kines?", tänkte han.
- Jag har pass och papper på vem jag är, sa Jaro. Dessutom...
- Gå din väg och städa lite toaletter va? sa kassörskan. Nästa tack!
grodan gick fram till disken.
- Åh det var inte igår! sa kassörskan till grodan. Vad trevligt att se dig igen! Självklart får du gratisbiljetter av mig så kanske vi kan ses någon kväll!
- Vi får se. sa grodan och tog emot en bunt med fribiljetter.
Så kunde Jaro och grodan äntligen komma iväg!
Sensmoral: Kom inte
och säg att du inte har fördomar!
Kan ingen ta bort den
där lär-dig-flash-för-99-spänn bannern? Den håller på att gå mig på nerverna.
Lunarstorm borde ju variera lite tycker man...
I förra avsnittet
hände väl nåt men jag orkar inte ta reda på vad...
Jaro och grodan steg på planet. Kaptenen och en svensk flygvärdinna hälsade dem välkomna. Jaro fann att planet var ganska stort, med 4 platser per rad på ena sidan och 3 platser per rad på andra. Självklart var alla platser, där man kunde sitta 2, upptagna. Jaro fick vandra genom hela planet utan att hitta lämplig plats. Fast längst bak fanns två lediga platser.
- Här luktar det ju inte gott, sa grodan.
Jaro tittade sig om och såg att det fanns två toaletter precis bredvid."Vad bra!", tänkte han.. och gick in.
grodan satte sig ner i den mjuka stolen och lutade sig bakåt. Det var något som störde honom.
- Jag kommer att dö! skrek han plötsligt och ställde sig upp.
Inga av passagerarna verkade bry sig om grodans lilla upptag och grodan satte sig ner igen. Nu var han verkligen nervös. Han visste inte vad det berodde på, fast det tänkte han ta reda på. Nu kom Jaro ut från toaletten och slickade sig om munnen. Han hade ätit upp en hel mjuk pepparkaka utan att någon sett honom och bett om att få smaka.
Vad har nu grodan i
kikaren?
Sommarlov? You bet! Nu
är det sol, vatten och heta stränder som gäller. Alla ni, upp
med hakorna och ut med brösten. Känn er som en nyvaken väktergal och
sjung hjärtans... nej fy fan vad jag är dålig på att
skriva sånt här tjafs. Ut och festa med er!
Om jag inte minns fel
satt nu Jaro och grodan på flyplanet och var redo för den långa färden.
- Har du ätit en mjuk pepparkaka? sa grodan förskräckt. Jag känner nog lukten. Och så bjöd du inte mig?
- Nej, nej! Jag lovar, sa Jaro. Det är tanten där borta!
Jaro pekade två stolar framåt och grodan sökte sig snabbt dit. Här satt en lite äldre svart man och drack kaffe.
- Ursäkta mig min vän, men enligt upplysningar har du en mjuk pepparkaka att dölja, sa grodan snällt.
Mannen vände sig om tittade besvärat på grodan, som om grodan vore mindre värd. Sedan tog han fram några smulor från sin innerficka och räckte fram den till grodan.
- Åh! Tackar, sa grodan, mumsade i sig smulorna och satte sig vid Jaro igen.
- Vet du vad? sa han sen.
- Nej, sa Jaro. Vad har du nu på hjärtat?
- Jag har funderat lite, sa grodan. Tänk om vi kraschar med planet. Det känns inte bra. Tänk om planet inte ens klarar att lyfta! Då kommer jag aldrig få bära de där franska mocka-tofflorna jag alltid drömt om.
Låter hemskt... hur
brukar dina konversationer låta när du ska flyga?
Detta är del 22... nej jag menar del 23 i denna följetång. Hahahahha! :(
Likt Terminator är
denna serie tillbaka och i förra avsnittet var grodan lite bekymrad över
flygplansfärden.
Jaro tittade ut genom det lilla fönstret och upptäckte att planet verkligen rörde på sig. Antagligen skulle det röra sig till startfältet. Helt oväntat tog någon struptag om honom. I ren panik fumlade Jaro fram en synål, vilket han brukade använda då han petade sig i tänderna. De vanliga tandpetarna gick alltid sönder så han förvarade oftast en nål i höger bröstficka. Jaro fick inget grepp om sin motståndare och fruktade sitt liv, så han tryckte in nålen mellan tummen och pekfingret på förödarens hand.
- Aaaaj, skrek grodan och släppte taget. Nålen hade trängt sig djupt in och grodan backade några steg.
- grodan? sa Jaro. Vad håller du på med?
- Jag vill ju inte dö! så grodan dystert. Jag känner på mig att något står orätt till. Därför måste jag förgöra dig!
grodan plockade fram en hammare och smög i skyddande ställning mot Jaro.
Ingen i planet hade uppmärksammat händelsen då den var placerad längst bak. "grodan måste ha fått ångest", tänkte Jaro. "Bäst att jag tar hand om honom omärksamt". Jaro fällde då fram sina stålklor och riktade ett högt slag mot grodan. KLING, lät det då hammren blockerade. Nu kom dock ett knä i revbenet på grodan och han säckade, svettig ihop. Plötsligt hände något i planet som fick alla att rysa till.
Vet ni föresten när
Terminator 3 kommer?
Så vad är ditt
turnummer? Om det är 33 kanske du har tur idag. De som tror på tur har nog ofta
nytta av det. Tänk att starta dagen och veta att man ska ha tur. Då blir man ju
mer positiv vilket medför en troligtvis lyckad dag.
I förra avsnittet
hände något i flygplanet.
- Alla kan vara lugna och sansade! Inget kommer att hända. Seså! Sitt nu stilla och njut av färden, skrek en grov man i kostym mitt i planet.
Det som gjorde alla upprörda var att han armerat sig själv med explosiva ämnen och kunde i vilken sekund som helst, spränga hela flygplanet i smärre bitar. Antagligen skulle trycket bli väldigt stort i planet om mannen utlöste bomben, vilket kaptenen snabbt listat ut. Nu kunde han tyvärr inte använda sin hjärna längre för den låg fastsmetad vid cockpit:en. Detta verk hade enkelt skapats av kaparens shotgun.
- Mitt namn är Adolf, sa sen kaparen. Jag vill bli vän med er alla, men om det ska fungera måste ni vilja vara vän med mig.
Jaro såg vad som hände och försökte gömma undan grodan, som låg på golvet och gnällde om döden. Men allt var förgäves för Adolf fick syn på grodan.
- Försöker du vara rolig eller? sa Adolf och marcherade mot bakdelen av planet och fram till grodan. Jaro hade satt sig vid sin stol och låtsades inte om något. För att göra sig obemärkt tog han fram den vanliga brochyren om vad man ska göra i ett plan vid nödsituation (antagligen dö) och läste lite samt kollade på de roliga bilderna.
Tax-free sprit på
planet är bra, fast inte mycket billigare...
Det blev lite fel sist
då jag lyckades uppdatera dagboken precis klockan 00.00. Nu över till del 34:
I förra avsnittet såg
kaparen Adolf att grodan låg på golvet i flygplanet.
Adolf ställde sig bredbent och tittade upphetsat ner på grodan.
- Hör upp gott folk! sa Adolf. Nu ska jag visa er vad som händer om någon inte är samarbetsvillig.
Han petade sig sedan i örat och smetade av sig på grodans skinnjacka. Några passagerare i planet blev förskräckta, men tystaden bibehålls ändå. Adolf gick åter till sin mittposition.
- Det här är mitt plan nu. Vi ska allesammans flyga till Tibet och bli munkar. Därmed kommer vi bli lyckliga och... ni förstår va?
Adolf gick in i cockpit:en igen och samtalade lite med de två piloterna, som var överdrivet lugna. En av dem hade tagit kafferast och satt och snurrade en chokladmunk runt fingret. Båda benen hade han bekvämt placerat på kontrollsystemet.
- Är det en sån här godbit du vill att vi ska bli? sa han skämtsamt till Adolf och tog en rejäl tugga av bakelsen.
- Lyssna nu! sa Adolf. Ni ska flyga oss till Lhasas flygplats i Tibet. Därefter är nu fria att göra vad ni vill. Inga kompromisser. Om ni ringer till säkerhetstjänsten måste jag på något sätt hitta ett sätt att skada er.
Den bekväme piloten log och började sedan gapskratta.
Så kan det gå... hur
ska Jaro och grodan rädda alla?
Tja! Idag är det en
bra dag.
I förra avsnittet
tvingade Adolf piloterna att flyga till Tibet.
Jaro var bekymrad över situationen och försökte tänka ut ett sätt att komma ut ur planet. Adolf var ju inte i närheten så Jaro ruskade om grodan och de båda smög mot nödutgången i mitten av planet. Den lugna piloten, vars namn var Duke, tog nu upp en cigarr och sa:
- Här ska du få se på något fint Adolf!
Sedan tände han cigarren och blåste röken i ansiktet på Adolf.
- Sätt igång nu! Flyg... lyft någon gång, skrek Adolf.
Han hade blivit lite småsur på Duke och hostade två gånger.
- Aj, aj! sa Adolf, med låg stämma och tryckte sedan cigarren mot Adolfs kind så att det sved till.
- Vad gör du? sa Adolf. Min kind mår inte bra av glödhet värme. Nu måste jag nog operera mig för att bli av med ärret som säkerligen uppstår.
Därmed hade Duke gått över gränsen och Adolf tog fram sin shotgun och sa:
- Nu måste jag medverka till att du också tvingas genomgå en operation!
Då blev Duke rädd och kastade sig ner mot marken samtidigt som han rättade till sin kostym. Jaro fick inte upp nödutgångsdörren utan skyndade mot cockpit:en för att rädda piloterna.
Idiit och kriminell,
gör inte detta hemma!
Som ni säkert har
förstått nu är budskapet i denna serie att våld föder våld och ska endast
utövas i nödsituationer. Personligen tror jag att jag har möjlighet att tillägnas
något fredspris eller liknande, för min insats.
I förra avsnittet
hotade kaparen Adolf att döda piloterna om de inte gick med på hans krav.
- Vänta! Här finns ju sprit så det räcker åt alla! sa grodan högt och med stor belåtenhet. Vid toaletten stod nämligen en vagn med allehanda flaskor och choklad.
Jaro vände sig tvärt och stirrade.
- Servitrisen måste ha glömt bort den här vagnen i allt tumult, sa grodan. Kom så dricker vi ur vårt glas.
Jaro hörde att ett par skott avlossats i cockpit:en så han var inte längre på humör att rädda piloterna. Dessutom hade han och grodan inte festat på länge och vilket tillfälle kunde vara bättre? De andra i planet satt tysta och nervösa och rörde sig knappt.
Piloten Duke levde och gav tecken till den andre piloten att de skulle lyfta. Adolf stod bredvid och blinkade med ögonen samtidigt som planet tog fart. Utsikten var ljuvlig och alla träd och småväxter susade förbi dem. Planet ryckte till och lämnade marken medan Jaro och grodan klappade i otakt med varsin vodka i handen.
Sensmoral: Hellre
festa än fly!
Är’e fest eller är’e
fest eller är det fyrissfestivalen? Svaret blir både och. Synd för Jaro och
grodan att de missar den... inte för att jag bryr mig.
I förra avsnittet
lyfte planet och spritflaskorna.
- Det här smakar ju skit! sa Jaro. Tequilan får mig att må illa.
- Du måste ju svälja snabbt, svarade grodan. Har du inte lärt dig? Själv blandar jag ut med cider.
Ganska snart började grodan svamla en massa om näckrosblad och vårsolen. Jaro hade
somnat och i hans knä låg en ölburk, ur vilken en ljusbrun vätska sipprade ner för hans
byxben.
- Jag måste på toaletten, gapade grodan och gick åt motsatt håll från toaletten.
Därmed hamnade han i pilot-utrymmet och såg att Adolf stod och siktade med en shotgun
mot piloterna. "Hmm, tänkte grodan. Jag kan ju inte vinna över kaparen i fysisk styrka
eftersom han bär vapen. Men om jag använder hjärnan kan jag bryta ner honom och sen
själv ta över planet." Vad han inte visste var att någon eller några bland passagerarna var
maskerade och oupptäckta.
Bered dig på psykiskt
och mentalt våld! Det här är såklart del 38.
I förra avsnittet
tänkte grodan med psykisk hjälp avväpna kaparen.
- Du där... med vapnet..., svamlade grodan.
Han hade fortfarande några droppar kvar av ölen och svepte dem noggrant.
- Ge mig ditt... ditt vapen och ge upp! sa han sen med lite mer bestämdhet.
Adolf var inte beredd på en så hård attack bakifrån så han hamnade lite i chocktillstånd och sa:
- Jag förstår inte... vad vill du?
Sedan tänkte han: "Om jag ger vapnet till den här personen, då blir det inte lika lätt att fortsätta ha kontroll över det här planet. Fast å andra sidan... om jag inte ger honom min shotgun kanske han slår mig och det vill jag inte." Nu var det tid för grodan att sätta in sin slutliga psykiska stöt för att rädda alla passagerare.
- Seså! sa grodan. Jag vet hur du känner det. Jag var själv i samma situation för ett par år sen.
Men nu förstod Adolf att det var något lurt på gång och enda sättet att bli av med den känslan var att få avreagera sig. För honom fanns inget bättre sätt än att skjuta vilt åt alla håll och detta hjälpte även denna gång. Lyckligtvis blev varken grodan eller piloten Duke träffad. Däremot hade Adolf träffat sig själv i lilltån och den andra piloten var mest en blodig massa.
Bäddat för lite action
skulle jag tro...
Gagagga...
ga! Vad har hänt? Hur mår du?
Jag tror inte att jag hänger med längre. Du kanska tror att Jaro omkom i en
flygolycka och att grodan är inlagd på psyket? Det kan ju stämma... fast inte
den här gången. Nu kommer nämligen det ni alla har fruktat! Ett
långt, härligt och fett bra sommarnummer. Fram med chips och Coca-Cola
för här krävs lite feststämning! (För att ni ska orka hålla ögonlocken öppna)
I förra numret satt Jaro
och grodan i flygplanet till Sverige, då Adolf kapade planet. Jaro vaknade till
och reste sig upp från den sköna flygstolen.
- Ohh, faaan! sa han med gäll röst då han slog i skallen mot den låga baggage-luckan, i taket.
Det här var inte alls bra och han kände sig väldigt yr.
- grodan! Kom nu grodan! sa han. Jag står inte ut med att stanna kvar här.
Inne i cockpit:en var allt oförändrat. grodan förstod att motstånd var lönlöst och han hörde Jaros jämmer. Därmed blev hans nya plan att sno de enda två fallskärmarna, för att sedan avlägsna sig från luftfordonet.
- Jag känner mig lite trött, sa piloten Duke. Jag kommer strax... jag ska bara äta och sova lite.
Adolf krälade på marken för hans balans-sinne var förlorat med tån.
- Jag ska vinna! Vänta ni bara! sa Adolf med stolthet i blicken och han juckade sig fram mot passagerarna med sin shotun i beredskap.
Nu hade grodan sin chans, men den nerblodade piloten låg ivägen för facket, i vilket räddningen låg. Hur skulle han ta sig förbi piloten utan att själv bli nersmetad? "Dags för min specialare" tänkte grodan och drog båda händerna mot bröstet. Sedan hoppade han upp i luften och gick ner i spagat. Från denna position voltade han bakåt upp på händerna och kisade med ögonen. Slutligen hoppade han på ett ben och tog tag i pilotens hår. Med en blixts snabbhet lutade han sig bakåt så att piloten lyftes upp i luften, flög över honom och landade på ryggen.
- Uhhf... stönade piloten, som tydligen inte var död.
Däremot hade två droppar blod sölat ner grodans klädsel. En tredje låg och glänste längs grodans underläpp. "Jag har visst blivit lite ringrostig" tänkte grodan och blåste försiktigt bort droppen så den inte på något sätt kunde smitta honom. Ett snabbt ryck och grodan stod på sina skor igen. Facket öppnades och grodan sprang därifrån med de två ryggsäckarna. Han tittade ut mot alla passagerare och såg Jaro framför sig. Duke låg och sov lite längre bort.
- Kom vi hoppar! skrek Jaro.
Nu hamnade grodan i ett tillstånd där det gällde att välja rätt. Han hade bara två fallskärmar valet stod mellan Jaro och Duke. Han tyckte personligen att Duke var mera cool så han kastade den andra ryggsäcken rakt på Duke, som dock inte vaknade. Därefter öppnade grodan nödutgången, från planet, och hoppade. En sak hade han inte haft med i sina beräkningar. Under loppet av en sekund tittade grodan bakom sig och såg att hans fallskärm låg kvar vid dörröppningen. "Det är sånt som händer..." tänkte grodan och försökte hålla humöret uppe genom att dra en rolig vits. Föga visste han att det fanns en räddare i nöden. Jaro hade fullt upp med att trä på sig ryggsäcken och sedan kastade han sig ut i det blå. Utsikten var molnfri och underbar. Han såg bergen vid horizonten och en flod som sträckte sig längs hela skogen. En mörk fågel flaxade hejvilt under honom. Nej vänta! "Det är ju grodan" tänkte Jaro och simmade medströms mot grodan.
- Det var en gång en hamster och ett lokomitiv, sa grodan glatt. En dag åt hamstern upp lokomotivet och det fanns ej något lokomotiv längre. Då reste hamstern till Sarajevo och fann ett nytt lokomitiv. Vem åt vem? Hahahahhaha, den var bra, skrattade han åt sig själv, och började om på nytt.
- Det var en gång en hamster och ett... Hufff.
Jaro grep tag i grodan och tryckte honom mot sig.
- Jag är för fan ingen bög! Släpp mig, skrek grodan. Eller vid närmade eftertanke får du hålla mig löst.
Jaro blev glad och munter av grodans tacktal. Det är alltid lika roligt att rädda någons liv. Vid tidpunkten för landningen var solen på väg ner. Allt våra hjältar kunde se var en oändlig massa skog. Stämningen var tyst och dunkel. De båda satte sig ner och planerade för sin nära framtid.
- Jag ska bli skådespelare, sa Jaro.
- Men jag vill hoppa från Eiffeltornet, sa grodan och överröstade därmed Jaro.
- Men jag vill lära mig joddla, svarade Jaro.
Planerna gick dock snabbt över till:
- Jag är hungrig!
- Men jag är trött!
- Jag vill ha en skön säng!
- Jag måste på toaletten! Har du sett någon här i närheten?
De förstod båda att de behövde göra upp skydd och tillverka någon sorts värme för att överleva. Men varför bry sig när man kan göra allt imorgon? Det var alltså dags för lite sömn...
Hoppas ni är mätta för
idag!
Idag firar jag
40-nummers jubileum! Vem kunde tro att så här många avsnitt skulle sippra ut i
tomma intet? Jag firar genom att vägra börja plugga på matte-tentan fram tills
efter jag skrivit klart det här nummret... så jag tänker ta lång tid på mig!
I förra avsnittet
flydde Jaro och grodan från planet och hamnade ensamma mitt i en mörk skog.
Någon bevakade dem. Nu var det kolsvart ute och alldeles för kallt för att sova.
- Har du en tändsticka? frågade Jaro.
- Pschh, lät det då grodan lyste upp omgivningen för ett ögonblick.
De hann inte se särskilt mycket förrän mörkret slöt sig om dem igen.
- Vi måste ha ljus, sa Jaro. Vi kan bara se ett tiotal meter framför oss.
- Tyst! Jag hör något, sa grodan.
Något vibrerade i en buske längre bort. Jaro tyckte sig se två lysande ögon, vilka bevakade varje steg han tog. Men så fort han gick mot dem, försvann de. grodan utförde 10 kullerbyttor mot busken, för att inte väcka uppmärksamhet. Jaro tog fram sin trogna laserpenna för att kunna se lite bättre. Hans hjärta pulserade snabbare och snabbare. Han kände på sig att något skulle hända. Kanske skulle hela skogen sluka dem levande? Ingen tid att tänkte utan endast lita till sina instinkter. Jaro klättrade då upp i ett träd för att känna sig tryggare, medan grodan morrade till och hoppade på busken, med utvikta armar.
Im not afraid of no ghosts...Oj... den
där skärmsläckaren, med fiskar som äter upp varandra, stör mig...
I förra numret anföll
grodan en buske och Jaro klättrade upp i ett träd.
- Uhf, sa grodan och höll igen all smärta.
Han låg nu över busken... som var ganska taggig på sina ställen. En tagg hade tex genomborrat hans kind, men det var inga allvarliga skador. "Han är inte dum den där, var han nu är", tänkte grodan. Jaro hade fått sig en mycket fin utkiksplats. Han satt relativt högt upp och kunde se solen stiga mot himlen. Vad kunde vara bättre än att överraska fienden med ett sniper-gevär? Vapendelarna hade han gömt under kläderna och det tog honom ca 5 minuter att sätta ihop sin Dragunov SVD, vilken han ärvt av sin far, från 2:a världskriget (bild finns under mina prylar!). Med hjälp av mörkersiktet kunde han se 300 meter åt varje håll. Skogen var faktiskt inte så tät och han provade att kika lite. Allt verkade lugnt och grodan låg utslagen bredvid busken. Men så plösligt hoppade grodan till och sprang iväg. Jaro försökte stabilisera sitt sikte men fann inget ovanligt. Han hade bara 10 skott per magasin och ville inte slösa allt för mycket. "Hmm", tänkte Jaro. "grodan kanske såg något på håll?". Han tittade noggrant mot en sten, 150 meter därifrån. Det kom ett svagt ljus därifrån... fast inget identifierbart. "Det är lika bra att byta position" tänkte Jaro. "Härifrån kan jag inte se mycket".
- Boom, small det till och ekot slog tillbaka ett tiotal gånger.
Då Jaro duckat för att lämna trädet hade en 5,56 mm kula genomborrat den grova stammen bakom honom. "Troligtvis kom skottet från stenen", tänkte Jaro. "Att döma av nerslagshastigheten och kalibern, är det nog en fiende med en Sig Sauer, jag har att vänta. Bäst att försöka överraska honom".
Detta blir en ädel
match att följa...
Äntligen kan man börja
njuta lite av sommarlovet, nu när alla tentor är över. Jaro och grodan lever
ett gott liv, då de slipper oroa sig för tentor.
I förra avsnittet
blev nästan Jaro träffad av en sniper, då han skulle byta position.
grodan anlände nu till Jaro och skrek:
- Ånej! Han förstör ju den fina skogen. Stackars gren. Kom hit Jaro, vi måste plantera om den avskjutna grenen.
- Jag tror inte vi har tid, sa Jaro. Jag vet var fienden befinner sig.
Jaro pekade mot stenen.
- Då ska hämnden bli ljuv, sa grodan, med ett brett smil.
Han plockade fram sina bästa torterar-redskap, vilka bestod av lite läppstift och en freestyle.
- Jag täcker dig! sa Jaro, för att sedan krypa upp för en kulle.
Nu hade han lite bättre sikt. Fienden hade inte upptäckt Jaros vallfärd och var nu helt blottad. "Om ett par sekunder har jag honom" tänkte Jaro. Men plötsligt befann grodan i hans sikte istället. "Inte bra", tänkte Jaro. Han kände sig varm och det fanns inget mer att göra än att skåda grodans anfall.
Mer kommer...
En av de mest
tillfredsställande sakerna här på jorden är nog hämnd! Men om folk 'hämnades
mindre skulle det nog vara en fredligare jord, vilket ingen vill ha.
I förra avsnittet
anföll grodan en sniper medan Jaro täckte grodan, på avstånd.
Nu var grodan på sådant avstånd från stenen att en rökgranat skulle ge effekt. Han plockade upp den från sitt bälte. Tanken var att chockera samtidigt som förblinda sin motståndare. Han kastade iväg den i en perfekt bana och den landade lite bakom den avlånga stenen. Då röken steg likt en tjock dimma tog grodan på sig en skyddsmask och sprang samvetslöst in i fiendelandet. Han såg en gestalt som panikartat letade efter sitt vapen.
- Nu ska du få, för att du förstört naturen, sa grodan och försökte låta mystisk.
- Buuuuuu!
grodan var nu tvungen använda sig av lite våldsamma metoder. Först sparkade han fienden på smalbenet. Fienden blev liggandes på marken, vettskrämd av den till synes arga vålnaden. Snipern ville inte leva längre och paniken gjorde honom stumm. Det brydde sig inte grodan om, utan han plockade upp en ganska spetsig sten, och dunkade den trubbiga sidan mot fiendens knäskål. Nu när fienden inte längre kunde springa var det dags för tortering av tredje graden.
Är det inte dags att
grodan lär sig vad gränsen går? Svara i min gästbok och vinn!
Enligt rykten har inte
alla riktigt förstått hur Jaro och grodan kunde klara sig igenom flygplatsens
säkerhetskontroll. Allt har sin logiska och helt naturliga förklaring, och här
kommer dagens återblick...
I förra avsnittet
attackerade grodan en försvarslös sniper.
Jaro visste att rökridån gjorde det omöjligt för honom att pricka rätt, med sitt vapen. Som underhållning tänkte han istället på dagen då de flög iväg. Det han varit mest nervös för var huruvida han skulle få med sig minst ett vapen. Vapnet som alltid varit honom trogen och som han tjänat sen sin fars död. Men största fördelen var att han kunde plocka isär det väldigt mycket och han hade sysselsatt en hel månad åt att fästa delarna inuti hans kläder. Då tiden var inne att passera metalldetektorn, på flygplatsen, drog grodan iväg, avsides.
- Vart ska du? frågade Jaro grodan. Jag trodde vi skulle göra det här tillsammans?
- Jag måste klippa en nagel, som fastnat i skinnet, sa grodan med tårar i ögonen, och gick snabbt därifrån.
Jaro gick igenom kontrollen:
- PIIIP, PIIP!
Hjärtat pulserade och en grov vakt sprang fram ur intet med en fet batong och sa:
- Äntligen lite lammkött! Följ med in på mitt kontor och av med alla kläder, du vet säkert vad som väntar.
Men Jaro var beredd på det värsta och han plockade fram och pekade på sin nyckelkedja. Då orkade inte vakten lägga ner mer energi på Jaro. Han kunde lika gärna kolla på någon pervers porrfilm. Jaro gick nöjt därifrån, och genom korridoren mot flygplanet.
- Tjena mannen! sa grodan.
Han hade stått och väntat ett tag och kortfattade sin historia ungefär så här:
- Slog ner en vakt, tog hans kläder, smet baggage rullbandsvägen, dyrkade upp en dörr. Inget speciellt alltså.
- Jaha, sa Jaro. Jag hade det mycket värre!
Sen gick de skrattandes in i flygplanet.
Jaro vaknade upp ur sitt dagdrömmande då han kom på sig själv att skratta. Hans Dragunov låg tryggt mot axlarna...
Om du läser avsnitt 30
ser du att jag inte orkade ta reda på vad som hände avsnittet innan. Därför
missade jag denna viktiga del!
Oj? Har det redan gått
fyra dagar? Det känns som om jag kan skriva om mitt midsommarfirande istället
för Jaro och grodan, fast berättelsen skulle bli lite för ironisk för att verka
sann. Tävlingen i nummer 43 slutade oavgjort. Därför delas inga priser ut. Men
den officiella Jaro och grodan- låten är klar, förutom textinspelningen, så ni
har något att se fram emot.
I förra avsnittet
fick Jaro en flashback, men nu var han tillbaka och fokuserad på sin uppgift,
men grodan hade funnit snipern och skulle tortera honom.
- Hehe, sa grodan.
Det var länge sedan han mått så här bra. Han hade en kravlade person att utforska. grodan plockade fram sin freestyle.
- Skona mig! sa Snipern. Jag gör vad som helst!
- Okej! sa grodan. Men du kommer ångra dig, för snart händer något mycket värre.
Därefter tog han ett strypgrep om snipern och tvingade på honom hörlurarna. Det var länge sedan grodan spelat in musiken och stoppat bandet i sin freestyle. Musiken bestod mest av en radiolåts-inspelning. Kvaliteten var dålig, för grodan hade inte orkat ställa in radiokanalen noga. Alla som han spelat upp bandet för hade blivit grovt irriterade och han visste att den var tortyr nog för vilja lämna jordelivet. Med en snabb fingersättningen tryckte grodan på Play.
- Varför händer inget? sa grodan förskräckt.
Snipern var nu säker på att han hamnat i en psykopats trygga famn, så han sa inget, utan låtsades vara död.
- Batterierna måste vara slut! Jag hatar när det händer! Vad ska jag göra nu?
grodan var utom sig av bitterhet. Inget kunde vara värre. Nu var han tvungen att tortera sig själv för sin glömskhet. Läppstiftet kunde nog lära honom en läxa och han skruvade fram det och tog en liten tugga. Smaken var motbjudande, men ändå tvingade han i sig hela skönhetsmedlet. grodan vände blicken och fann att snipern flytt med vapnet.
I nästa avsnitt kommer
en ny påminnelse...
Idag är det en varm
dag och därför ska jag upplysa er om de nya reglerna. Jag har fått klagobrev
för grymmheten i denna fina serie. Som sagt är Jaro och grodan skriven för att
skapa fred och optimism i samhället, inte kaos. Som med alla romaner finns det
ett bakomliggande djup och jag litar på att ni kan finna detta. Ändå tvingas
jag sätta åldersgränsen till 25 år för säkerhets skull.
I förra avsnittet kom
snipern undan grodans grepp och flydde ut i skogen.
Nu hade snipern tagit sitt förnuft till fånga. Adrenalinet var fortfarande på topp och han sände signaler till sina vänner att komma till hans undsättning. På sin klocka knappade han in sina koordinationer och plockade fram sin kikare. Längre ner mot dalen såg han att grodan närmade sig, för grodan hade följt blodspåret.
"Några meter till", tänkte snipern.
Han hade grodan i fullt sikte och planerade att sätta skottet mellan ögonen på personen, som antagligen skulle få honom att få svårt att sova om natten. Snipern, som hette Cruize, tittade den ovetande grodan, mitt i vitögat, innan avtryckarfingret spändes åt. grodan tycktes kisa lite och..
- BOOM!
grodan föll snabbt till marken utan ett ljud.
- BOOM!
Cruize föll livlös mot marken. Jaro hade nämligen följt hela skådespelet och Cruize position var inte särskilt väl vald. Tyvärr var det lite dåligt tajmat för grodan verkade inte må bra. Detta berodde till huvudsak på ett myggbett som hela tiden kliade på Jaros rygg. Men han ångrade inget. Dags att krypa fram och se hur de mådde.
Hur ska det gå för
Jaros myggbet? spännande...
Idag är det en väldigt
varm dag. Detta ledde naturligtvis till att jag brände hela ryggen när jag
skulle sola mig. Igår brände jag axlarna för jag glömde sololja och ryggen
kommer man ju inte åt. Don't use suncream :)
I förra avsnittet
hade grodan och snipern Cruize troligtvis blivit träffade av kulor och Jaro var
på väg för att se vad som hänt.
Myggbettet började klia igen. Jaro kom på den briljanta ideén att bryta av en gren att klia sig med. Men i så fall skulle nog grodan bli sur, för det skulle betyda vandalism av naturen.
"Lika bra att fråga grodan om råd", tänkte Jaro och gick fram till den liggandes grodan.
- Kan du klia mig på ryggen? frågade han snabbt.
grodan låg på mage och inget livstecken syntes. Jaro sparkade grodan i magen och frågade igen. Den här gången ryckte det till i grodans axel.
"Jag tänkte väl att han spelar", sa Jaro och grabbade tag i grodans ena ben och tänjde det i spagat.
- Aaaaj, sa grodan förtvivlat och reste sig upp, helt yr. Jag tror att jag svimmade av allt blod jag såg. Mer kommer jag inte ihåg.
- Jasså? sa Jaro. Jag tror det hände när du skulle följa efter den där snipern. Han ligger där borta! Vi går och ser hur han mår. grodan vinglade och föll en gång till. I gräset fann han ett blad, som han senare åt upp.
Tjarå, hejdå... vi
hörs...
En
dröm, en sång, en kalv och en spåman. Så kan ditt liv se ut om ett år. Tänk efter noga och se dig om.
Fokusera blicken på närmsta fyrkantiga föremål och ta ett djupt andetag. Nu är
du redo för ett nytt nummer!
I förra avsnittet åt
grodan upp ett blad.
Det smakade sött, men en viss arom av järnhybrid dunstade också mot skyn, då grodan tuggade. Men så rörde sig något i grodans mun.
"Antagligen är det en insekt", tänkte grodan.
- Spott, fräs, lät det och larven blåstes ur munnen på grodan.
Glad att leva fastnade larven på ett grässtrå och utförde på ett säkert sätt ålning medelst hasning, mot den fuktiga marken.
- Jag ser honom, skrek Jaro. Här ligger snipern.
Cruize hade blivit träffad, precis som i alla filmer, i axeln. Nu var han skadad båda i knät och på överkroppen.
- Ni har inte en chans, sa han. Mina vänner är här för att rädda mig.
- BOOM, small det och Cruize ryckte till.
Någon hade skjutit honom i benet och Jaro vände sig oroligt om. grodan låg och tuggade på blad så han kunde det inte vara. Jaro listade ut att det var sniperns vänner som missat honom, då han stod precis bredvid snipern. Kulan hade trängt in i Cruize's ben från vänster så det var inte svårt att räkna ut var fienden befann sig. Han ryckte sen av Cruize's kikare och fann ett par misstänkta punkter vid kullen. Ingen tid att ladda om vapnet utan Jaro kastade sig mot marken och siktade lite slarvigt och tryckte av, för att vilseleda fienden.
än är inte sista
stenen kastad...
Hallå
där! Vad sägs om ett nytt
nummer? Jag har dock inte kommt på vad jag ska skriva... men vi får se vad som
händer.
Jaro och grodan 49 "the Deal"
I förra avsnittet hade Cruize kallat på förstärkning och kriget var i full gång.
grodan hade nu uppfattat vad som hänt, eftersom han var relativt mätt. Han visste det bästa motangreppet mot en sniper. Att krypa upp bakom honom, då han minst anade det, och sedan sätta en kniv om halsen på honom. grodan hoppade iväg till den sårade Cruize och tog hans bälteskniv.
- Jag hoppas du inte misstycker, sa grodan artigt. Men jag är för tillfället i stort behov av denna kniv och du får naturligtvis tillbaka den.
Cruize tittade förvånat på den snälle grodan och la sig ner igen.
- Jag ser tre män vid horizonten! skrek Jaro. Två av dem står på vänstra flanken, och är lätta att hålla tillbaka. Men på den högra kullen försöker någon smita runt för att få mer strategisk plats. Honom måste du ta hand om.
grodan stoppade kniven i munnen och sprang in i snåren.
- Jag är klar inom 5 min, sa han.
- Så snabbt går det inte! svarade Jaro.
grodan blev vansinnig, vände och tittade fram ur snåren. Han höjde hakan och spände ögonen så de täckte en stor del av ansiktet.
- Ska vi slå vad? sa han stolt.
- Gärna för mig! sa Jaro. Den som förlorar får bjuda på allt nästa gång vi går ut och festar.
- Ok, sa grodan och sprang in i snåren igen för att slå i armbågen mot en sten.
Här är åter en
tittartävling. Ska grodan vinna?
Detta känns som en
speciell dag för mig. Nästan så att en tår faller ner för kinden. Jaro och
grodan fyller 50 dagar och det är med stolthet i blodet som jag åter faller
tillbaka på keyboarden och knappar in ännu ett nytt sofistikerat nummer.
I förra avsnittet
höll Jaro och grodan tillbaka ett gäng snipers, vilka hade uppdraget att rädda
Cruize.
- RING, RING.
Jaro tappade koncentrationen och plockade upp sin mobiltelefon och svarade.
- grodan här, sa grodan. Jag har funnit fiendens transportmedel. De bevakas av endast en man. Ta dig hit, osynligt, så kan vi enkelt fly.
- Uppfattat, sa Jaro.
- Det finns bara ett problem, sa grodan. Jag har ännu inte återlämnat kniven och eftersom jag lovade snipern att ge tillbaka den finns bara en lösning.
grodan la på och riktade sina ögon mot vakten. Nu gick vakten med ryggen från en av motorcyklarna. grodan greppade eggen på kniven och siktade mot övre ryggkotan. Precis vid kastets begynnelse kände han av tandvärk och detta kan ha bidragit till att knivens skaft träffade vaktens rygg. Självklart vände sig vakten hastigt om och tittade mot snåret. grodan hade bråttom och fumlade efter sin tandpetare för att få bort skräpet i munnen. Sedan tillverkade han sitt specialvapen, genom att bita tag i tandpetaren så att den vassa delen stack ut från tänderna. Vakten var nu så nära att han kunde se sin fiende och grodan hoppade fram med öppna armar och skrek:
- ANFALL!
knivar är farliga, men
inte i närheten av tandpetare...
Åh
tja igen! Nu så vill det sig
inte...
I förra avsnittet
hoppade grodan på den onde vakten.
grodan lyckades omfamna vakten helt och hållet, och gjorde sig redo för sticket, genom att gnissla lite med tänderna. Tandpetaren befann sig på rätt plats i munnen, och genom en snabbt ryck skallade han vakten och tandpetaren trycktes rakt in i vaktens tunga. Detta kanske inte låter så smärtsamt, men det var bara en undanmanöver för att därpå trycka in kniven i vaktens rygg. grodan vände och vred på kniven för att göra mer skada. Dessutom lät det lite lustigt då kniven drogs mot vaktens hals. Det vara bara en sak som saknades, allt skrik och jämmer. Vakten tycktes oberörd och kastade ifrån sig grodan, som nu såg det stora såret han orsakat. Vad som dolde sig inuti vakten var föga svårbeskrivet. Någon sorts maskinell verksamhet pågick ovtvetydigt inuti vaktens kropp.
"Detta måste vara något sorts nytt nationellt vapen", tänkte grodan. "När jag tänker efter har jag nog hört talas om dessa robotliknande ting. De tar obemärkt över någon annans kropp. De är så kallade... SNATCHERS".
Utan vidare tankegång hoppade grodan upp på en av motorcyklarna. Nyckel satt givetvis i och den var bara att vrida om. Snatchern öppnade sin mun för att skicka iväg sin dödliga laser, men då syntes inte grodan till. Ett träd lyckades snatchern dock fälla, till sin glädje.
Avsnittet tillägnat
"Snatcher", hyr eller köp den idag...
Som sagt! Jaro och
grodan överlever allt. Så länge jag lever och får in rapporter live via
Internet är det inga problem att skriva om deras dagliga äventyr. Tyvärr har
sändningarna varit av dålig kvalitet de senaste dagarna.
I förra avsnittet
fick grodan tag i en motorcykel och flydde undan en troligtvis illasinnad
snatcher.
grodan gasade på i riktning mot Jaro. Vägen tog plötsligt slut och grodan var tvungen att utföra ett hopp för ta sig till den nedre delen av dalen. För att klara detta tog han på sig sina solglasögon och knöt åt skorna. Sen accelererade han för fullt och flög fram över kanten. Vinden blåste och tyngdlösheten gav honom känslan jämförbar med en tillspetsad drog. I ett kort ögonblick blundade han och glömde bort allt förutom nuet.
- Kaboom! lät det då motorcykelhjulen åter fäste mot den trygga marken.
grodan fick problem att hålla fordonet upprätt. Bakhjulet började slira och styret slet sig åt sidan. Motorcykeln tvingades volta ett varv i luften så att grodan flög av och landade strax bakom Cruize. Bensinen började läcka och motorcykeln sprängdes likt en vacker fyrverkeri-pjäs.
- Det tog lång tid, sa Jaro.
grodan kastade den blodiga kniven till Cruize och tackade för sig.
- Vi måste härifrån nu! sa grodan.
Konst är en form för
sig och form är en konst för sig...
Här är den klassiska
frågan som är någorlunda svår att besvara: Vem är jag? Efter mycket
efterforskning och en ogrundad examen i psykologi har jag svaret: Du är din
kropp och tankeverksamhet. Bra! Nu behöver du inte fundera på den frågan något
mer.
I förra avsnittet tog
sig Jaro och grodan bort från allt trubbel.
De befann sig dock fortfarande i skogen och visste inte vart de skulle ta vägen.
- Här är en väg! skrek grodan. Ska vi gå höger eller vänster. Jag vet att det ska ligga en kyrka här i närheten, från vilken vi kan ta oss till stan.
- Vi chansar på vänster, sa Jaro. Fienden kom ju därifrån.
- Ok, lets go! svarade grodan, med invandrarstämma.
Tiden förflöt och solen stod nästan i zenit.
- Det är så varmt, sa Jaro. Borde vi inte varit framme vid kyrkan nu?
- Jo, sa grodan. Vägen tar aldrig slut. Varje gång vi passerat en skog, hamnar vi vid en ny.
Jaro tog av sig t-shirten. Svetten rann samtidigt som solen brände.
- Jag är törstig! sa grodan plågsamt. Varför skulle jag hälla ut vårt sista vatten? Jag trodde aldrig jag skulle vilja dricka den varma smörjan.
Efter ca två timmar kom en bil farandes och Jaro ville inte längre vandra. Han ställde sig mitt på vägen så att bilen tvingades stanna. Otroligt nog fick Jaro och grodan lift. Men något fick grodan att rynka på pannan. Det låg ammunition vid sätet.
Kanske ett något
tristare avsnitt för vissa, men jag måste skriva om allt, eftersom det är en
dokumentär...
Två viktiga saker att påpeka. Förra avsnittet försvann mitt ut i tomma intet,
eftersom datorströmmen slogs av. Ingen vet eller kommer någonsin få veta vad
som hände. Dog någon? För det andra kommer en del snuskigheter att dyka upp pga
en något minskad läsarkrets. Det finns ju bara ett botemedel, så ni får stå ut
för seriens bästa.
Förra avsnittet har
ni inte läst, så ni får använda er fantasi.
Humlan flög säkert mot sitt mål. Fanns det mat måntro? Vem visade humlan vägen och var kom all energi ifrån? Surrandes skapade den ett irriterande ljud. Men en skrämmande lukt flöt omkring i luften och skrämde iväg humlan. Det var aromen från en cigarr. Humlan flaxade nervöst mot himlen för att få lite andrum. På vägen urskiljdes en varelse. Denna varelse hade en fin mörkblå kostym och skinande skor.
- Ni kan kalla mig Duke! sa varelsen.
grodan upptäckte nu sin gamla vän, flygplanspiloten.
Jaro och grodan låg fortfarande på stranden och glassade.
- Vi såg aldrig att du hoppade av, sa grodan.
- Vi ska bli ett team, sa Duke och höjde ena armen mot skyn. Jag har planer för oss.
Jaro blev nu riktigt sur för Duke hade skymt utsikten av tre halv-lesbiska tjejer, som lekte med varandra.
- Flytta på dig eller så slår jag dig, sa Jaro argt till Duke.
Låt dig ej
provoceras... håll dig lugn...
Grymt...
eller hur? Vadå? Låt oss rensa
hjärnan och tänka primärt! Vad tänker du på? Sova? Äta? Ha sex? Dansa? Göra något kul?
Utför din uppgift och fortsätt leva...
I förra avsnittet
träffade Jaro och grodan på piloten från det kapade flygplanet.
En av tjejerna, som satt med särade ben, var lite speciell. Hon fick Jaro att tappa hakan helt och hållet. Med lysande blå ögon, en liten oskyldig, något spetsig näsa och silkeslena lår frestande hon Jaro. Hon la sig på mage så att hennes bakdel uppenbarade sig, eftersom den röda stringbikinin inte kunde dölja så mycket. Sedan sträckte sig flickan efter sin vännina, en något typisk halvblondin, för att kyssa henne. Jaro stirrade noggrant för att aldrig glömma detta ögonblick, men överraskades tvärt av ett ben som stod ivägen. Återigen hade Duke lyckats täcka utsikten.
- Nu måste jag slå dig eftersom jag redan har varnat dig, sa Jaro bittert till Duke.
Duke blåste ut lite rök och halvstirrade på grodan.
- Hur hittade du oss? frågade grodan.
- Vi ska råna en bank, svarade Duke.
Jaro hade inte längre tid att stå och tjafsa så han reste sig och drog tillbaka armen. Slaget var hårt och välriktat mot Duke's tinning. Men den före detta piloten stegade lugnt tillbaka och rättade till sina byxor. Till hans förskräckelse fanns ett veck på insidan av lårpartiet. Jaro svarade genom att sparka mot Duke's ena ankel.
som sagt... vänd bara andra sidan till
Tjena! Livets gåta är en gåta. Men tänk om livet
vore en gåta, vad vore då livets gåta? Enda sättet besvara denna gåta är att
inte låtsas om den och festa mera!
I förra avsnittet
sparkade Jaro mot Duke's ankel.
Men Jaro hade missbedömt situationen ty ingen smärta hade uppstått. Detta berodde antagligen på Duke's nya, svarta och välpolerade skinnskor. En otydlig skråma kunde uppfattas på baksidan av Duke's vänstersko och detta gjorde honom orolig. Med ett franskt förstorningsglas urskiljde han ett mörkgrått streck på det misstänkta partiet. Genom att halvsitta lite mot en kokosnöt, lugnade han sina nerver och sa:
- Du har vanvårdat min klädsel och därför förstört min utåtriktade personlighet.
- Jag förstör gärna mer än så! skrek Jaro och hamrade med armar och ben.
Jaro fann ingen annan utväg än att plocka fram sitt specialvapen. Med ett ögonblicks snabbhet sköt han fram skosnöret ur jackärmen. Duke blev båda överraskad och icke närvarande. Han hängde inte med utan träffades svårt av den hårda kanten på skosnöret mot framtanden. Den kraftiga snärten, och vindpusten som åstadkoms, resulterade att glöden i Duke's cigarr blåstes bort. Duke kunde inte tåla hur mycket som helst, utan tände den åter. grodan, som intesserat skådat den livliga scenen grep nu in. Genom sin vighet splitsparkade han dem båda och lugnade sen ner alla parter.
- Vi måste samarbeta för att nå vårat mål! sa grodan målinriktat. Öhh... eller?
- BIIIIIP!, hör jag. PANG! Fan nu slocknade min online-uppkoppling mot Jaro. Detta betyder tvärr att jag inte skriva om Jaro och grodan på minst en vecka. Bra! Då kan jag dra till min sommarstuga i Lysekil och ha lite semester. Och kom ihåg en sak:
Jaro och grodan sviker
aldrig sin läsarkretes! They will be back... very soon
Heh... så här tidigt
hade du aldrig trott att de skulle komma tillbaka! Men detta får bli ett
klassiskt avslutnings-avsnitt, vilket ska få dig att längta efter nästa...
I förra avsnittet kom
grodan fram till att de behövde samarbeta lite bättre.
Jaro torkade av blodet på sin läpp och kravlade sig slitet upp.
- Jag vill inte samarbeta med honom, eftersom han skymmer sikten, sa Jaro och tittade åter på sin favorittjej.
Hon var i färd med att plocka ihop alla saker och böjde sig fram och tillbaka i intressanta positioner. grodan ville ha pengar, inte bråk och sa argt.
- Duke! Om du vill hjälpa oss måste du följa våra regler.
Duke ställde sig på alla fyra och morrade till. Sedan slickade han sig om munnen och rusade rakt in i Jaro's mage och sa:
- Vi ska råna en bank! Fattar du? Vi ska råna en bank.
grodan blev nu lite orolig och gick fram till tjejen, som precis packat ihop.
- Ursäka mig! Kan du ringa polisen?
Hon log som en solstråle och gick därifrån.
Jaro svingade vilt med armar och ben, men lyckades kasta Duke över axeln. Duke låg kvar på marken och hela situationen stannade till. Ingen tycktes röra på sig eller säga något. Havets brus var det enda ljudet som ekade. Jaro ogillade det hela och spottade på marken för att förstöra den pinsamma känslan.
I nästa avsnitt får ni
veta den spännande frågan, vad spottet orsakade...
Jag kramar om mig
själv och spiller en sista tår. Jaro och grodans tid som klassiker är över, för
nu fortsätter den bedrövliga massmedia-såpan. Och vad har nu hänt under min
långa sköna semester? Inget du orkar bry dig om endå...
I förra... hmm...
avsnittet kastade Jaro omkull Duke.
grodan blev lite orolig över Duke:s livlösa tillstånd och klämde hans utslitna panna.
- Men hur är det fatt? frågade grodan.
- Va? Nej men... jo men... Nej men..., blev det utdragna svaret.
Jaro liksom flög genom luften med en tång, för att avsluta Duke:s sista andryckningar. grodan stoppade hans framfart genom att lägga sig över Duke:s vältränade kropp.
- Ser du inte att han lider? sa grodan argt till Jaro.
- Nej men.. jo men.. nej men..
- Har han blivit galen? sa Jaro besviket. Det är emot min sed att slåss mot galningar.
- Hehe... Just därför kan vi utnyttja honom för att råna den lokala stadsbanken.
- Jag har inget modernt vapen, sa Jaro. Vi får fråga någon på stranden var de finns.
- Jag vet inte vad du vill! Men jag vill inte vad du vet att du inte vill, sa Duke och småflinade.
- Vad sa du? frågade grodan.
- Ja men... jo men... nej men...
grodan reste upp Duke i håret och gick iväg mot en grådaskig bil...
Sådär ja... njut av
att studera om du studerar (för det kan inte jag göra)
Närmar sig dagen? Vilken dag? Den dagen som närmar sig. Och vilken dag är det?
Det är dagen du fruktat utan att veta om det. Om jag inte vet om det, fruktar
jag det inte. Just därför närmar sig dagen!
I förra avsnittet
släpade grodan bort Duke från sandstranden och kastade honom i bakluckan på en
grådaskig bil.
- UIIIIIIIIII, lät billarmet och Jaro fick panik.
- Skjut någon! skrek han.
- Vi snor bilen istället, sa grodan målmedvetet.
Han krossade ena rutan och hoppade vigt in.
- Jag kommer, skrek Jaro och snubblade in genom dörren, vilken grodan öppnat.
Ägaren och en stor kille kom rusandes emot framsidan av bilen.
- Starta bilen då för fan! skrek Jaro.
grodan fumlade med alla kablar och gav Jaro en rejäl stöt, vilket fick honom att stamma.
- Kliv ur bilen genast! Jag tillkallar polis! sa ägaren nervöst och ryckte smått på nederdelen av örat.
- Jo men.. ja men... nej men, började Jaro och lät förvånansvärt lik Duke.
Den stora killen gick fram mot grodan för att slita ut honom och sedan hans tarmar.
Gaspedalen pressades ner till botten och bilen ryckte fram några meter för att hamna i tillståndet motorstopp.
Jätten sprang snabbt ifatt, men skar sig svårt på rutan och vek sig dubbelt.
- So long! skrek grodan och gled sakta iväg, med solbrillorna i högsta hugg.
Självklart satte han på cd-spelaren ur vilken "You rock my world" ljöd.
Jag är nog lite trött
nu... jag skulle vilja prata om nåt roligare, fast nu är jag trött.
I förra avsnittet dog
alla... okej jag ska vara lite seriös ändå, nu när jag snart fyller år och
allt. grodan, Jaro och Duke for iväg i en stulen bil och mer får ni höra nu:
- Vapen! Vi kan inte råna en bank utan ett vapen fattar du väl! skrek grodan, så högt han förmådde, i Jaros vänsteröra.
Detta hjälpte inte för Jaro visade inte en min, på när som ett milt juck.
- Kunde du inte fått tag på ett enda schhcvapen! sa han igen och spottade frenetiskt i Jaros öra, vilket nu glänste och rann av.
- Allt får man visst göra själv, muttrade grodan, och fick syn på en ensam polis i ett gathörn.
"Hmm, tänkte han. Undra varför polisen är ensam i denna förrymda värld".
grodan bromsade bilen och hoppade ut ur bilen med ryck, samt tände en cigarr. Han lutade sig fram mot den bekymrade polisen och sa glatt:
- Vad har ni för stångar?
- Ursäkta mig, sa polisen. Jag säljer inte stänger, och inget annat för den delen. Kan du lämna mig i fred åt mitt öde.
- Jag har ett problem, fortsatte grodan i lite allvarligare stämma. Men nu har jag två problem.
- Jag är inte intresserad av att göra affärer med er. Gå din väg. Jag tvekar inte att döda er om jag så måste.
Denna klassiska dialog
kommer ni säkerligen stöta på i nån känd film i framtiden, tex Sagan Om
Ringen...
Tjena! Vad är coolast? Att vara
logisk eller gå på känsla. Självklart är det känsla som gäller, för då får man
ju en viss personlighet. Alla som är logiska tänker ju likadant. Men detta
resonemang leder ju till att tjejer i allmänhet är coolare än killar, fast jag
vet inte om det stämmer. Jag får nog tänka lite till...
I förra avsnittet
bråkade grodan med en ensam polis.
Denne mörk-klädde polisen satte sig sorgset ner på huk och sjöng en dyster godnatt-saga. Han hade inte rakat sig på 24 timmar och överläppen var torr som snus.
- Vill du smaka av min havanna-cigarr? frågade grodan. Berätta för mig vad som sållat ditt liv så här negativt.
- Snyft! Jag... jag har. Jag har inte mod nog att säga det, svarade polisen, samtidigt som han grabbade tag i cigarren och råkade bryta av den på mitten. Mitt liv är inte värt att leva. Jag kan lika gärna leva för det vore inte orginellt att ta självmord. Så sent som i förrgår möglade min grevé-ost. Jag kan inte komma över sorgen.
- Jag förstår, sa grodan. Det kändes likadant för mig, då min broder dog i canser. Nu när du har pratat om ditt problem vill jag formulera mitt ett av mina problem.
- Snyft!
Polisen tog fram en brun näsduk och torkade sig sakta om bröstet.
- Vad säljer ni för stångar, frågade grodan åter.
- Jag säljer inga stänger har jag ju sagt! skrek polismannen och for upp till stående position.
- Då ska jag formulera mitt andra problem, sa grodan lugnt. Mitt andra problem är att jag ska råna en bank idag. Jag behöver en vägbeskrivning och ert tjänstevapen.
- Åh! sa polisen. Det kan jag fixa. Jag behöver bara lite pengar, cash du vet, så får du vad du vill.
- Lyssna så förstår du! Anledningen till att jag ska råna en bank är att jag inte har några pengar. Du får dem efter jag rånat banken.
Intressant värre...
eller kanske inte ändå... vem vet som hända skall?
Idag fyller jag år! Helt fantastist va? Men det enda som är bra är att jag fått
en något tyngre plånbok. Jag mår ju inte så bra efter gårdagens
överdrivet-supande.
I förra avsnittet gav grodan polisen ett förslag.
Polisen såg ut att fundera apatiskt. Tårar rann nerför hans kind och han viftade efter en axel att gråta ut mot. Ganska snart tog han tag i grodans hals och knuffade upp honom mot betongväggen.
- Du menar att jag inte får pengar förrän du rånat banken? sa polisen.
- Vid närmare eftertanke ger jag dig nog inga pengar alls.
grodan kämpade fram sin hand mot polisens byxben och tog hans tjänstevapen och sa:
- Då var vi kvitt. Släpp mig nu så glömmer vi det hela.
Jaro gick precis ur bilen och såg det hela. Han sprang fram till polisen och bet honom i halsen.
- Aaaaaaaaj, ohh, åhh, sa han överraskande.
- Vi dödar honom, sa Jaro. Han provocerar mig.
Jaro släppte taget om polisen för att istället låsa hans armar i ett grepp.
- Ta det lugnt, sa grodan. Han ska få lida. Om vi lämnar honom här går han ett ännu värre öde tillmötes, då han sörger.
- Okej, sa Jaro. Men nu drar vi till banken.
De båda gick in i bilen och for in till staden, men de visste fortfarande inte vilken stad eller vilket land de befann sig i.
Fan... jag är inte mig
själv idag... borde inte ha skrivit överhuvudtaget... godnatt
Hallå!
I förra avsnittet
åkte Jaro och grodan in till stan.
- Sluta vifta med vapnet nån gång, sa grodan rått.
- Jag kan inte... sa Jaro. Jag är så nervös för jag har aldrig rånat en bank förut. Ska vi inte planera lite?
- Sluta klaga! Jag har nog svårt att hitta till en bank. Vi får ta det som det kommer. Lita på din instinkt.
En svag duns hördes då Jaro tappade greppet om pisolen, vilken föll i slowmotion. Jaros handsvett gjorde grodan upprörd till den grad att han gav Jaro ett par gummihandskar.
- Här finns en liten handelsbank, skrek grodan till. Redo med pistolen nu!
De gick ut ur bilen och öppnade bakluckan. Där låg Duke och nafsade på armbågen.
- Kom nu Duke! Vi ska ut och köpa godis.
Duke hörde vad de sa, men låtsades inte om de två gestalterna. Istället försökte han kravla sig mot innersidan av bakluckan, där det var mörkt och mysigt. grodan tittade förvånat och greppade sedan Duke's ben.
- Hjälp mig då! sa grodan.
Med gemensam kraft lyftade de Duke ur bilen och ställde honom upp.
fortsättning följer på
söndag tror jag...
Nu har jag varit sjuk
en gång för mycket och därför ska jag göra uppror mot mig själv. Om kungen kan
få en tårta i ansiktet ska jag väl kunna bli frisk? (bra jämförelse va)
I förra avsnittet var
Jaro och grodan på väg att råna en bank.
De puttade Duke framför sig och gick in i banken. Här inne fanns endast fem kunder och två kassor. Jaro var fortfarande genomsvett och ställde sig i kön, utan att skilja sig från mängden. grodan och Duke satte sig ner i den sköna fåtöljen. Det tog endast tre timmar innan Jaro kunde bli servad.
- Jag vill ta ut pengar! sa han snabbt.
- Då måste ni fylla i den här blanketten först, sa kvinnan i kassan.
Jaro blev ännu mer nervös och tittade bakom sig för att ge signal åt grodan. Han spelade dock luffarschack med Duke, som ständigt förlorade. Det här var inte bra.
- Vi stänger strax, så du måste fylla i den snabbt.
Jaro tog emot blanketten med sina gummihandskar, vilka hade en liten repa, så att all svett rann ut. Sedan gick han till fåtöljen och viskade till grodan.
- Nu är bästa tillfället. Det är nästan tomt här.
grodan plockade fram sin pennkniv och skrek:
- Det här är ett rån!!!
Fan... det här kanske
dagens brottslingar kommer ha nytta av... inte bra
Jaro och grodan är
bäst! Varför då kanske du uppmuntrande undrar? Vissa saker är ju svåra att
förklara så jag tvingas referera till dem istället. Jag menar, då skulle man ju
kunna fråga sig varför gud finns och vilka sorts kläder han har... och det gör
ju ingen.
I förra avsnittet
skrek grodan att han skulle råna banken.
- Vänta! skrek kassörskan. Vi har ett problem. Jag har aldrig blivit rånad förut. Jag har sett det på tv, men jag förstod aldrig i vilket känslomässigt plan man skulle hamna. Ska jag spela rädd eller tuff? Ska jag gråta eller kalla på specialpolisen?
Jaro rusade mot henne och riktade pistolen mot hennes käke.
- Du ska assistera oss och hämta alla pengar. Är du inte rädd för ditt liv?
- Jag har aldrig blandat in känslor i mitt yrkesliv, svarade hon tvärt. Logiken har intresserat mig mera. Nu måste jag tänka ut den logiskt bästa tänkbara resolutionen till just den miljö jag befinner mig i.
grodan blev helt tagen av hennes sätt att prata och sa med hövlig röst:
- Vill du gifta dig med mig lite senare? Efter det att jag tagit över världen?
- Ja logiskt sett skulle jag, inte bara som individ utan också som dna-överförare, ha stor nytta av dig i ett sådant läge. Här får du mitt mobilnummer!
Hon tog ett steg fram och snavade på korkskruv, vilket sedan logiskt bidrog till ett hårt fall och en huvudvärksliknande dunk mot huvudet.
- Tänk om vi har dödat henne? snyftade Jaro.
grodan tog sig in bakom disken och kollade efter pengar.
- Ta emot det här!
grodan öppnade kassan och fann ett tiotal tusenlappar, vilka Jaro raskt plockade ner i stor pengapung.
- Jag försöker ta mig in i valvet nu, sa grodan. Kassörskan hade ett par intressanta nycklar på sig.
Det förflöt ett par minuter och Jaro satte sig bredvid Duke och spelade luffarschack. Vad han dock inte kunde förstå var hur han så enkelt blev överlistad av Duke, efter bara tre till fyra drag. Hade Duke återhämtat sig? Det fanns bara ett svar som existerade för Jaro. Han bet av sig sina gummihandskar och ringde till nummerupplysningen (hur kunde han veta numret dit? jo genom SMS-reklam då han bytte operatör), vilka kopplade honom till närmaste hem-pizzeria.
- Pizzeria Zorba!
- Jag vill ha hemkörning, med mycket keso!
- Vasa? Jag måste ha hemaddress, sa pizzamannen.
- Det är till en bil, med registreringsnumret UFC 696.
- Vi komma om fem minoter!
Nu hade Jaro lugnat ner sig och grodan kom ut med två buntar tusenlappar.
- Jag kan inte hitta någon påse någonstans!Jag har letat i hela fem minuter nu. Hur ska vi kunna ta med oss allt?
- Lägg dem i min pengapung, svarade Jaro.
Den rymde de två buntarna och grodan sprang in efter mer.
- Sirener! Jag hör sirener! Kom grodan, vi måste fly.
grodan var tillbaka på tre röda sekunder.
- Vi har en minut på oss, sa grodan lugnt.
Han hämtade två buntar till medan Jaro förlorade ytterligare tre matcher mot Duke. Planen var att lämna kvar Duke så att polisen skulle tro att han genomfört rånet. Samtidigt som en skara poliser rusade in i lokalen, rusade Jaro och grodan ut, genom bakvägen.
hahahaha... var det inte roligt?
Wow! Jag blev lite impad av snabbheten hos Lunarstorm idag... och Windows XP. Annars har det varit en dag, vilken som helst.
I förra avsnittet
sprang Jaro och grodan ut ur banken.
Förste poliskonstapeln stampade in, helt grå i ansiktet. Men så fort han fick syn på Duke, sitta och spela luffarschack med sig själv, sipprade blodet upp för halsen och gav honom ett mer levande ansiktsuttryck. Detta uttryck kunde jämföras något med stucken gris. Bakom honom snubblade resten av poligruppen fram.
- Ta fast rånaren! skrek förste polisenkonstapeln högt.
- Vilken idiit, sa pizzamannen för sig själv, medan han funderade över telefonsamtalet. Trodde han jag skulle följa efter en bil med ett sådant fult registreringsnummer?
Alla poliserna samlades i en klump runt Duke. De trängdes med varandra till en sådan grad att de inte längre kom ihåg vad de skulle göra. Att de blev facinerade av Duke's skickliga manövrar, i sitt schackspel, var inte svårt att förstå. Snart var de alla helt paralyserade och förste konstaplen skingrade sina får för att överhuvudtaget kunna se vad som stod på. Han var dessutom minst ett huvud kortare än alla de andra så han fick stånga och sparka sig fram. När han äntligen ställt sig bredvid Duke, rev han bort alla spelpapper och tog Duke i nackskinnet.
- Nu ska du berätta exakt vad som hänt här!
Kompetenta polismän
behövs överallt!
Hur
många tror du kommer rösta av 6 miljoner möjliga? Jag satsar på under 10%.
Varför rösta när man inte vet något om deltagarna?
I förra avnsnittet
försökte förste konstapeln pressa Duke på viktig information.
Duke tittade beslutsamt på polisens krage. Den var tillskrynklad i ett av sina hörn och han rättade till det med en handpåläggning.
- Han är duktig på luffarschack, sa en annan polis i gruppen.
- MERIIIIIIIT! skrek förste poliskonstapeln, tills han blev alldeles gyllenröd i ansiktet. MERIT!!! Mer... IT!
Han lugnade ner sig och tappade nästan taget om Duke.
- Jag är en snäll och respektfull gruppledare, fortsatte han. Ni behöver inte tilltala mig Herr Konstapel, Ers höghet eller Majestät. Det enda jag begär är att ni tilltalar mig med mitt namn! Är det förstått? Säg Merit!
- Ja Merit, sa polisen lite tyst.
- NU SÄGER DU JU FEL IGEN! skrek konstapeln. Om du ska säga Merit, måste du tilltala mig Merit. Är det förstått?
Polisen tänkte till ett par sekunder och svarade sedan:
- Merit, ja Merit.
- Bra! Var va vi nu?
Konstapeln pressade omedvetet sin handflata mot Duke's panna och fortsatte:
- Säg mig nu vad som pågått i den här banken, eftersom vi fått signal.
En av poliserna fann kassörskan och det öppna valvet och sa:
- Banken har blivit rånad och en kvinna nerslagen, med en lapp med ett telefonnummer.
Konstapeln tittade in Duke's ögon så skarpt att deras nästippar småsnuddade vid varandra.
- Den ena var mörk och den andra hade en banan-liknande näsa, sa Duke hastigt och gömde sig bakom spelpappret.
Är våra hjältar
blottade? Se och hör....
Pga av den
katastrofala händelsen i USA, orkade jag inte skriva om Jaro och grodan. Bara
tanken att de rånade en bank samma dag som tusentals människor dog, gör mig
spyfärdig. Fast det är i och för sig inte deras fel...
I förra avsnittet
fick polisen reda på hur förövarna hade sett ut.
- Fram med tecknaren! skrek konstapeln.
En spröd liten man gled fram mellan massorna. Han bar på en ett litet kollegie-block och en rödstiftig penna.
- Låt honom komma fram! Skingra er!
Den lille mannen gick fram till Duke, och konstapeln gav honom informationen.
- Ge mig nu en bild av hur de skyldiga kan ha sett ut.
Tecknaren satte sig på alla fyra och började måla och kladda. Konstapeln var otålig och kikade så ofta han kunde, men han såg inget konkret....
- Den ena var mörk och den andra hade en bananliknande näsa, upprepade han bryskt.
Tecknaren reagerade inte inte fysiskt, men snart framstod en bild. Två objekt urskiljdes på det blanka pappret och konstapeln rev ur pappret, för att ta en närmade titt. Ett av objekten liknade en sydamerikansk pilgiftsgroda, medan det andra gav intrycket av en äppelbanan.
- Mycket bra! Nu har vi dem i en liten ask, sa förste konstapeln nöjt.
Samtidigt ringde hans mobiltelefon.
Kommer Jaro och grodan
att klara sig?
Hallåa! Fram tills
idag har jag varit ineffektiv med mitt liv och ägnat mig åt obetydliga och
störande moment, utan att inse vad som är viktigast för mig. Såsom Bibeln och
Mein Kampf uppstod, såsom skall ock Jaro och grodan
uppstå. Lika viktig och innehållsrikt som de äldstes lärdas skrift:
I förra avsnittet, vilket gick för typ ett år sen, ringde konstapel Merits mobiltelefon.
- Ja, hallå, mitt namn är Merit.
- Polishögkvarteret här! Vi har fått in ett brådskande meddelande och kopplar er direkt mot helikoptern.
Telefonen brusade smått ett par sekunder innan någon ropade:
- En misstänkt grådaskig bil är på väg mot Paradise beach! Vi misstänker att den kan ha samband med det tidigare inträffade rånet.
- Släpp den inte ur sikte, sa Merit. Hur ser bilen ut?
Andrepiloten tänkte efter:
- Hmm, den är grådaskig.
- Hurså? Vad betyder det?
- Det har jag inte lärt mig ännu, sa piloten.
- Nåja, vi vet hur våra fiender ser ut. Den ena kan tolkas som en pilgrimsgroda och den andra fick mig att tänka på en äppelbanan.
Helikoptern förföljde bilen, med våra hjältar, och ökade nu farten för att få en glimt av föraren. grodan, som fortfarande höll i ratten, kände sig seg och trött.
- Vi måste lura bort helikoptern, sa Jaro och kände efter sin pistol.
- Lita på mig, svarade grodan och tittade på bensinmätaren, vilken föreföll tom.
- Jag ser dem, sa piloten. Fast inte så tydligt.
- Jag är på väg, svarade Merit och sa sen till sina kollegor:
- Vi behöver minst fyra bilar och allt tungt artelleri vi kan tillgå. Dessutom måste vi ju testa vår senaste utrustning. Jag och min kollega tar upp jakten direkt, och möter er senare.
- Uppfattat! ekade det i banken och alla sprang åt varsitt håll.
Merits kollega Lamar tvingades sitta på förarplats, då varken Merit eller han hade körkort.
- Jag har sett hur de gör på tv, sa Lamar nervöst och bakade in i en papperskorg, för att sedan glida iväg på fel sidan av vägen.
Andrepiloten var hes av upphetsning och ringde en nyhetskanal och plockade upp sin nya videokamera.
- Vi har värsta scoopet på gång, en live, fartblind biljakt.
- Vi kopplar in oss på er frekvens, svarade repporten och inom loppet av några sekunder sändes bilden, av den flyende bilen, live över hela landet.
Ungefär samtidigt satt pizzamannen, som lite titt som tätt kallade sig själv för De Rastaman, fastklistrade framför tv:n. Han hade laddat upp med hembakade praliner och ett bekvämt ryggstöd. Då han fann att den stulna bilen var densamma som den senaste beställningen hade kommit ifrån, blev han grinfärdig och bad ett dussin gånger till Gud.
- Åh käre Gud! Allt kommer att tas ifrån mig om säkerhetspolisen spårar upp samtalet och anklagar mig för medhjälp. Varför ska det drabba mig? Låt det drabba mina bröder och syskon istället, så att jag kan få hjälpa dem och vara en god medborgare.
Någon knackade på hans dörr och Da Rastaman blev helt tyst. Detta var det heliga ögonblick som kunde bli angörande för hans framtid. Han öppnade ett fönster och hoppade ut och undkom med endast en lätt stukningi foten. Nu var han tvungen att sätta dit Jaro och grodan för att bedyra sin oskuld.
- Akta er, för nu kommer jag och tar er, sa han målmedvetet, medan han haltade fram mot sin Yamaha XJ600.
Dock var det inte polisen som hade knackat på hans dörr, utan en avlägsen släkting vid namn Nonis. Då Nonis är en benkant till mig, listade jag snabbt ut att det var i Grekland det hela utspelade sig på och skickade ett SMS till Jaro.
- PIP PIP.... PIP PIP.
- Hmm, sa Jaro. Jag har fått ett meddelande av Joynes, att vi är i Grekland.
- Ojdå, sa grodan. Då måste vi prova på festlivet efter vi har klarat av polisen. Vi kan ju inte misslyckas med alla de fina, oskyldiga, skandinaviska flickorna, som dominerar vissa områden.
Nu blir det i alla
fall action i nästa avsnitt...
Hej
människa! Mår du bra eller
dåligt? Bra, med tanke på att du loggade in på Lunar och kände dig nyfiken på
att se vad okänt folk skrivit i sina dagböcker. Dåligt, med tanke på att du
skrev något hemskt, som du ville dela med dig till andra, och när du såg att
någon annan skrivit rubriken "jag skiter i", var du tvungen att se om
den personen till och med mådde sämre än dig. Fast det gör personen inte, för
nu är det dags för ännu ett hissnande nummer av jaro o grodan:
I förra avsnittet var
Jaro och grodan jagad av en polishelikopter.
- Vi måste byta bil, sa grodan tvärt. Innan den markbundna polisen kommer!
- Okej, sa Jaro och hoppade ur bilen, innan grodan hunnit stanna.
Den breda gatan gjorde att Jaro ramlade ut i mitten och rullade runt som en stock. En stor lastbil kom farandes emot honom och bromsade hårt. I bilen bakom lastbilen satt en gammal man med pipskägg och sjöng på rövarhistorier. Han var stor och vis och älskade äventyr. Den framför honom närmande lastbilen gjorde honom väldigt exhalterad och han svängde undan som en blixt för att sen braka rakt in i den grådaskiga bil, grodan befann sig i. Jaro reste sig snabbt för att tänka och såg sig själv som centrum i denna kniviga sitution. Det första han kom att tänka på var dödens makt och han plockade upp pistolen för att göra alla uppmärksamma och hojtade:
- Ingen rör sig!
Gubben, med pipskägget, sprang ut för att se om nån råkat illa ut och mycket riktigt hördes plågsamma kväkande från grodan. I tillfället då grodan hade bromsat sin bil, for gubben in i hans, och stöten fick grodan att fastna med foten i bromsen, samtidigt som den knäcktes till.
- Låt mig få hjälpa dig, sa gubben glatt och lyfte ut grodan, som skrek ännu vildare än någonsin.
"Jag måste göra något", tänkte Jaro, som bara stått, stel som en pinne, mitt i vägen, och observerat sig själv.
Mer kommer ju har jag
sagt!
Ingen kommer att se
mycket av mig längre för jag har bestämt att isolera mig totalt från omvärlden,
exkluderat skolböcker. ?Han är ju värsta nörden!?, tyckte jag mig höra från någon ivrig läsare. Faktiskt inte,
för jag har ofta tänkt dessa tankar men aldrig lyckats genomföra dem.
I förra numret blev
grodan upplockad av en gubbe, mitt på motorvägen.
Jaro riktade, mycket riktigt sin handformade pistol mot gubbens pipskägg och sa:
- Släpp grodan!
- Haha, skrattade gubben. Du får honom aldrig! Jag hittade honom och kommer behålla honom. Vad jag alltid saknat bland mina trofeer är en uppstoppad groda, så glöm det.
Jaro hade inget annat val än att skjuta, men pipskägget, var gubbens motmedel, för de två skott Jaro hann avlossa, träffade inte gubbens huvud. Hans stora pipskägg gav skenet av att huvudet var stort, fast det inte var det, och skotten träffade således bara skägget, för att sedan glida genom luften och slå i bilplåten på en bil 300 meter därifrån, vilket orsakade allehanda krockar och bilköer som ingen tycktes bry sig om. En fågel observerade det hela, i tron att hitta något ätbart.
- Hahaha, skrattade gubben och knuffade Jaro till marken.
"Hmm, den här har jag ingen nytta av?", tänkte Jaro och kastade undan pistolen. Istället tog han fram en stålsax och gned det smilande mot sin kind. Han fintade gubben att springa rakt på honom, men vred sig i luften och hamnade bakom honom, medan han kopplade fast gubbens armar, mellan sina ben. Två snabba klipp med saxen fick gubbens smala 42-skostorleksliknande ansikte att blottas. Jaro släppte sen gubben och plockade upp pistolen. Nu var gubben inte kaxig längre, då hans ansikte var ett lätt mål för pistolkulor, under en kanonkulas radie.
- Jag ger mig, sa gubben. Jag får leta upp en annan grodan istället. Känner du till något bra ställe?
- Jag har aldrig jagat grodor tidigare, erkände Jaro lite genant. Det är lite för äventyrligt och farligt för mig, men jag får önska dig lycka till!
Gubben släppte försiktigt av grodan i Jaros armar och Jaro släpade honom till den stora lastbilen. Chaffören satt kvar och kliade sig i örat, då Jaro öppnade bildörren, så Jaro skallade honom och kastade ut honom. Sedan återstod bara att fortsätta sin flykt från helikoptern.
godnatt...
Tjenare
där! Förra avsnittet var så
komplicerat att jag nästan inte fattade vad som hände. Robbinson har börjat och
jag hoppas att alla mina läsare följer det, för det ska man verkligen inte
missa. Vem kommer åka nästan gång? Andreas tror jag inte åker för Sylvia var en
av dem som röstade på honom och hon åkte ju...
I förra avsnittet
snodde Jaro en stor lastbil och grodan hade ont i foten.
Lastbilsmärket var för övrigt en svensk Volvo av FH-serien, med en motor på 460 hästkrafter (se bild under Jaro och grodan -prylar).
- Hehe..., skrattade Jaro. Det här har jag ofta drömt om.
grodan tjurade samtidigt som huvudet gungades sakta mot knäna och det förstörde hela Jaros gläjdestämning. En tjock tejpbit över grodans mun, mildrade problemet något. Andrepiloten i helikoptern uppfattade flyktförsöket och ringde upp Merit.
- De har bytt flyktfordon och kör iväg med en blå tung lastbil.
- Det är uppfattat, sa Merit stolt och la på.
- Hörde du? sa Merit till Lamar, hans chafför.
- Vadå? svarade Lamar ovetandes.
- Jag heter Merit har jag sagt!!! Vad har du för problem med det.
Fradga sipprade ur Merit mun och han tog ett strupgrepp om Lamars hals.
- Säg mitt namn nu! Säg det!
- Mbbbmbmbb..., hostade Lamar, för han hade svårt att prata samtidigt som han kippade efter luft.
- Högre! Säg mitt namn högre, sa Merit igen och pressade allt hårdare mot Lamars strupe.
Olyckligtvis hade Merit inte räknat med att hög rang inte var allt. Lamar kände sig frustrerad och stoppade, av ren reflex, två fingrar i Merits näsa och drog bort hans huvud. Nästa snabba reflex var en armbåge mot Merits öga, och det började blöda såtill den grad att Merit släppte sitt grepp.
- Du ska följa en blå Lastbil istället, sa Merit och lugnade ner sig.
- Okej, sa Lamar och backade in i ett buss-ställ så att Merit nästan var säker på att han hade fått någon form av whipplerskada.
Samtidigt kom Da Rastaman åkandes på motorvägen och fann den övergivna bilen, med registreringsnumret från de skyldiga, vilka han vigt sitt liv åt att bekämpa.
"Den här fina bilen får inte gå till spillo", tänkte han, och körde den hem till sitt garage, för att sedan ta upp jakten igen, med sin motorcykel.
Heh... här kommer mer…
I förra numret hände
inget nämnvärt.
Jaro var överlycklig att få fara fram med sin lastbil. Alla andra bilar tycktes ha respekt för honom och skingrades artigt så han fick fri väg. I annat fall kunde han ju bara putta bort dem, genom en svag stöt. Det var så här trafiken skulle fungera, tänkte han. grodan kände sig också plötsligt glad. Han rev bort tejpen för sin mun och sa:
- Helikopert förföljer oss fortfarande! Jag ska försöka ta hand om den.
Jaro ökade farten något, medan grodan klättrade ut från sidofönstret. Bilar susade förbi honom och han fick inte tappa taget nu. Ett kraftigt sving kastade honom upp på det stora flaket. Han befann sig alltså på toppen av lastbilen och luften kändes som en dragandes hand. Ögonblicket gjorde honom alert och han både hörde och såg polis-helikoptern ovan.
- Ehh, en av de misstänkta har klättrat upp på flaket, skrek andrepiloten i helikoptern. Vad ska vi göra?
- Filma på bara! skrattade piloten. Jag ska göra något mycket modigt och farligt.
Han sänkte helikoptern cirka tio meter från marken och lät den luta framåt, samtidigt som han flög mot lastbilen.
grodan såg den vassa propellern närma sig, ryggade undan och skrek:
- Sväng undan Jaro! Helikoptern tänker skära sönder mig.
- Ingen fara, svarade Jaro. Det här har vi varit med om flera gånger.
Helikoptern närmade sig och Jaro svängde regelbundet från höger till vänster.
- De tror att vi tänker flyga in i dem, sa piloten. Vi tänker lite längre än så.
Han behöll avståndet femton meter från bakre delen av det ljusa flaket. grodan ansåg sig inte klara av att hoppa mot helikoptern och hänga tag i den, för han hade så ont i foten. Istället kröp han tillbaks till den trygga lastbilsfronten igen, tryckte fast tejpbiten mot munnen för att få lite sömn. Han kom ihåg den där gången då han hoppade och skuttade av glädje på grund av den där feta kockens munsår och drömde sedan ljuva drömmar om gräddglass.
Host... host... för
hundratusennde gången... varför blir jag aldrig av med hostan? Och alla tentor? Jaja... på fredag är jag en lycklig man!
Det var en gång en groda som hoppade omkring på en parkbänk. Plötsligt omringade honom en mörk och dyster skugga. Det var skuggan av en avsågad nedåtböjd gren. Grodan hoppade snabbt vidare till ljusare marker. Vid samma tid på dygnet susade en helikopter väldigt nära marken, mot en tung lastbil, någon helt annanstans i världen.
- Jag ska plocka honom med mina bara händer! skrattade piloten. Nu får du ta över helikoptern.
Han styrde närmare lastbilen, så att han med ena foten nästan kunde snudda flaket. Andrepiloten kände sig illa till mods, då han tog över spakarna. Att filma live och styra farkosten var inte hans favoritsysselsättning, men nu gjorde han allt för att vinna tittarnas gunst. Piloten hoppade av helikoptern och landade på flaket med en duns. En uttråkad tv-tittare häpnade då han såg detta. Tänk om det vore han istället. Då skulle alla se upp till honom och aldrig mer kalla honom för "den späde mulan". Dock fick piloten lite problem, då han skulle pilla fram sin pistol. Två sekunders fördröjning på sitt påhittade uppdrag, hade han inte räknat med, för nu kom en vänstersväng och Jaro väjde lite hårdare än normala lastbilsförare, då han inte var van vid tung transport av galgar. Jaro funderade länge och noga vad han skulle göra med alla galgar, som låg i trygt förvar i lasten. Kanske kunde han sälja dem till Portugal eller använda dem som dörrklamrar, eller varför inte skapa en ny kampsport med galgar som huvudvapen? Piloten höll hårt i en sluten vajer, medan vinden och centrifugalkraften piskade mot hans kropp. Då svängen avslutats, lyckades han ta sig närmare förarkabinen och han riktade pistolen mot Jaro.
Host... host... tar
det aldrig slut :(
Tjenare! Vad jag har
förstått har vissa läsare svårt att hänga med, nu när det finns hela 76 nummer.
Därför tänkte jag ta en snabb resume! Jaro och grodan är två figurer som vill
ta över världen. Så var det klart och det är bara att hoppa in i all njutbar
action.
I förra avsnittet var
piloten beredd att avfyra ett skrämselskott mot lastbilens förare, Jaro.
Men piloten var mer eller mindre otursförföljd efter det han lämnat helikoptern. Moder natur var helt enkelt emot honom och tvingade honom till små tidsförluster. Den här gången blev han överraskad av en stor fluga, som med vindens hastighet for in i hans munn. Detta lilla tidsmoment kunde ha stor inverkan på hans fortsatta verksamhet, så han åt snabbt upp flugan och koncentrade sig åter på sitt uppdrag, att rikta sin pistol mot Jaro. Varken grodan eller Jaro uptäckte piloten, som till hälften hängde in mot fönstret, på dörringången till grodans sits. Lite dödtid förflöt och piloten hade slutat hoppas på att någon skulle få syn på hjälten, så han gjorde något drastiskt, att klia sig på huvudet. Sedan sköt han av ett skott mot framrutan.
- Boom! och rutan sprack och skapade trådar av destruktion längs hela rutan och Jaro såg plötsligt inte ens vägen.
grodan vaknade till av smällen och såg den objudna gästen, vilken fick en snabb armbåge i ansiktet och tappade greppet av lastbilen, för att ramla ner och rulla ett dussin varv på asfalten. En tv-tittare såg allt och ropade av gläjde, till sin dystra vän:
- Du är skyldig mig en hundring kompis! för att sen ge vännen en munter och hård klapp i ryggen.
- Få bort rutan! skrek Jaro till grodan. Jag ser inget!
grodan sparkade ut rutan och den hårda vinden gjorde sig bekant med de båda. Även de fick glädjen smaka på en och annan fluga.
Kanske flugor är gott?
...om man bara kryddar lite...
Ja de finns faktiskt
här på Lunar och en av dem är Jaro och grodan, vilken du ska läsa om du vill
prova på något helt nytt :)
I förra avsnittet
flydde Jaro och grodan från polisen i en lastbil utan framruta.
- Ahh..vilken skön fläkt, sa grodan och smekte sig själv på halskotan.
I bakgrunden hördes en massa sirener och Jaro undrade om det var brand någonstans. Han kollade i backspegeln och fann tio till tjugo polisbilar samt en special-van med oförutsägbar last.
- Yeehaaa! skrek grodan. Äntligen lite action. Låt mig ta över ratten!
Jaro han inte svara förrän grodan knuffat sig in på hans knän och sakta men säkert övertog chafförs-rollen. Två av polisbilarna hade tagit sig förbi målet och saktade in för att tvinga grodan att stanna. Men istället gasade grodan och körde helt enkelt på polisbilarna, som lyckades manövrera till en sådan grad att död frångicks. Piloten i helikoptern ansåg att det var en nödsituation och riktade in kulsprutan.
- Tatatatatata!!! lät det då kulorna spred sig genom hela lastbilen och grodan tvärbromsade.
- Det brinner där bak! skrek grodan.
- Ånej, sa Jaro. Tänk på alla galgar vi går misste om. Ta med bytet så kapar vi en annan bil.
Men de snabba polisbilarna hade omringat Jaro och grodan, som stod som fån och blänkte mot en övergödd svamp. Slutligen kom förste poliskonstapel till brottsplatsen. Han hade cyklat en bra bit och flåsade vilt.
- Äntligen har jag er fast, sa han rått. Nu ska ni få betala för död ost!
Sensmoral: följ lagen
Jag var så stolt över
dig. Du hade vuxit, blivit snabb och stark. En gloria hade lyfts på ditt huvud
och du var oövervinnerlig. Trots denna nya energirika livskraft slutade allt
med totalkollaps. Överhettning pga slarv med felplacering av kort ledde till
brand och terminering. Detta är de sista orden jag tillägnar min gamla
hederliga Pentium 2 med 64 mb RAM. Vi ses i himlen *snyft* :(
Nu kanske ni undrar
vad som hände med den här LUNAR-såpan som aldrig uppdateras. Tanken var att ni
skulle läsa alla de andra 77 avsnitten och nu är tiden ute för äventyren
fortsätter (de har i princip bara börjat).
I förra avsnittet var
Jaro och grodan omringade av poliser.
- Vi springer härifrån, skrek Jaro. Du tar höger så tar jag vänster.
Dock hade poliserna ställt sig en position liknande en ring, runt de två suspekta objekten. Objekten kunde inte ta sig förbi denna mur av armar och ben och de knuffades in ringen vid varje försök att ta sig ut.
- Nog med lustigheter!!! urhävde sig poliskonstapeln.
- Uppfattat! skrek en polisman, som inte kom från samma distrikt.
Poliskonstapeln fick en chock och inspekterade den respektlöse polisen, som vågat yttra sig utan att nämna poliskonstapelns namn. Han gick fram till den orädde polisen och tittade honom skarpt i ögonen. Höjdskillnaden blev då markant och poliskonstapeln kände sig för första gången liten, då han tittade upp mot den store polisen.
"Hmm, jag får misshandla hans barn eller fru istället som hämnd", tänkte poliskonstapeln och gick fram till Jaro.
- Hur känns det? frågade han Jaro.
- Vadå? sa Jaro.
- Jo hur känns det att vara fången? Du kommer knappast komma levande ur det här.
Poliskonstapeln var glad igen och lyssnade inte på Jaro utan fortsatte:
- Livet i fängelset kommer inte att bli lätt för din del. Jag ska se till att ni båda får bästa möjliga specialbehandling!
Plötsligt blev poliskonstapeln tyst. Han kom ihåg en officiell text han läst om att varje fall måste bevisas. Tänk om dessa två inte var de skyldiga?
- Fram med tecknaren! Han ritade av de misstänkta och är den enda som kan bevis deras oskuld, skrek poliskonstapeln.
Inget sa ett ord så poliskonstapeln ringde upp tecknaren, som lovade att komma så fort som möjligt.
Sensmoral: Kvantitet i
mass är bättre än kvalitet i föga
Livet är en som ros.
Man föds, man växer, man verkar, man dör. Varför inte prova
på något nytt? Jaro och grodan är något nytt, men du vågar nog inte prova...
I förra avsnittet
tillbads tecknaren att komma till brottsplatsen.
Tecknaren var en snäll, smal och blyg ung man. Redan i 2-års åldern hade han döpts till Jesus. Jesus var alltid propert klädd och välrakad, förutom underläppen. Här hade han stolt odlat skägg sen han var 14 år.
"Vad ska jag ta mig till", gick tankarna i hans omfångsfattiga hjärna, då poliskonstapeln slängt igen telefonluren.
Han ville minst av allt bli inblandad i denna härva och ett frenetiskt nagelbitande inleddes. Efter tre förstörda tånaglar och en avbiten lillfingerspets insåg han att han var tvungen att ta till aktion.
"Jag ska allt visa dem", tänkte han stolt.
Det kändes nästan som om Gud gav honom kraft och han letade upp skisserna han ritat, av de två gärningsmännen. De var lite kladdiga av klister och motorolja, men kunde ändå inte misstolkas. Han for iväg inom loppet av 20 minuter plus minus en mikrosekund.
Poliskonstapeln stod framför Jaro och stampade otåligt med foten. Efter tio stampningar gav han upp då det bidraget till en krossad mask och ledvärk. Men då såg han den tanige tecknaren och sa:
- Kom hit min vän och säg mig om det var dessa två du skissade av.
Jesus tittade ner i marken och gick dystert in i ringen av grupperade poliser. Mycket försiktigt plockade han fram skissen ur en svart mapp.
Tiden är inne för
domen... våga inte missa nästa avsnitt!
Faktiskt så är inte disskution lösning på alla problem. Om två personer har ett problem går det inte alltid att lösa genom ett logiskt samtal. Istället får man hoppas på att den som är smartast också är starkast (kallas evolution).
I
förra avsnittet famförde tecknaren Jesus bevismaterialet.
- Nå din lilla hund! sa poliskonstapel Merit. Är dessa två objekt samma som de du målade av?
Jesus hade vett nog att inte svara, med hjälp av hörbara ljud. Åtskilliga slag och sparkar hade han tagit emot av Merit, under sin livstid, då han inte riktigt förstod hur det svåra "tilltalets" inre komplexa funktion skulle lösas.
- Svara! skrek Merit.
Jesus vecklade nervöst ut den fina skissen och observerade pilgiftsgrodan och äppelbanan han avbildat. Han tittade på bilden igen och kikade mot Jaro och grodan, vilka boxades mot varandra på skoj. Han såg inga direkta likheter så Jesus halvblundade något och fann att objekten på sitt ark hade samma mörkhetsgrad som Jaro och grodan. Detta uppfattade han som ett klart bevis och gav ett tecken till Merit, genom att höja örsnibben.
- Kom hit pojk! skrek Merit, med en något kvinnlig stämma, till tecknaren.
Merit sprang fram till Jesus och knuffade ner honom på marken, så att Jesus tappade sin skiss, vilken svävade likt ett papper, ner på vägen.
- Beviset! hojtade Merit. Beviset är att du, din hund, inte vågar säga något för att du sammarbetar med dessa båda herrar, du avmålat. Alltså är våra misstänkta skyldiga och du med.
- Jag är inte skyldig, snyftade Jesus, med glansiga ögon.
- MERIT!!! skrek Merit och sparkade vilt mot den liggandes Jesus. Jag heter Merit för tusende gången!
Poliserna runt omkring grep nu in och förde de tre skyldiga till det lokala fängelset.
Jail is hail...
Det finns många
ordspråk att lära sig, fast jag kan inga, så jag hittar på ett eget. Man ska
inte elda i brasan förrän brasan tagit eld.
I förra avsnittet
blev Jaro, grodan och Jesus infängslade.
- Dunk, dunk, dunk! lät det i Jesus skalle då han bars iväg mot sin cell.
Han hörde sina dunkla hjärtslag och såg onda människor i burar vart han än tittade. Hela fängelset såg han som en ekvivalent till helvetet på jorden. Varför bar de feta poliserna ner honom till källaren? Våning efter våning hamnade han längst ner i källaren bland möss och kryp. Cellerna liknade mest inkapslade grottor och en av de feta poliserna kastade in honom i en av dem. Rumskamraten, i cellen, sneglade ondskefullt på Jesus och gapskrattade då poliserna låst och vandrat därifrån.
- Det kommer inte bli mycket kvar av den grabben, sa den andra av de feta poliserna. Du kan väl prova honom imorgon och säga mig hur han va?
Jesus la sig i ett av hörnen för att sova. Rumskamraten, en medelåldersman, men grov nacke och utstickande ögon kröp fram till Jesus och luktade på honom.
Jaro och grodan placerades i samma cell på bottenvåningen. Cellen, eller ska vi säga rummet, var utrustat med kabeltv, internetansluten dator och två sköna sängar. Dock var Jaro väldigt ängslig och började direkt planera hur han skulle kunna fly.
- Vi kan väl slå ner alla poliser och sen springa för livet! föreslog han grodan.
- Nej, sa grodan. Vi kan tjäna feta stålar här, lita på mig. Tänk på alla möligheter vi har här. Jag har tittat mig omkring och funnit att man kan dela in fångarna här i tre självständiga grupper, vilka är "japanerna", "nazisterna" och "da niggerz". Vi behöver bara nästla in oss i grupperna och utnyttja alla.
- Okej, sa Jaro. Men jag tycker synd om Jesus, som hamnade i den isolerade våningen. Han var ju oskyldig och jag tycker det är rätt av oss att hjälpa honom.
- Vi är också oksyldiga, sa grodan. Glöm inte det.
Själv har jag goda
erfarenheter av fängelser så du kan vänta dig en realistisk fortsättning...
Bara för att visa min
avsky för tentan imorgon så ska jag skriva ett avsnitt om Jaro och grodan.
Dessutom kollade jag på finalen av Gladiatorerna och farmen (vilka slutade
rättvist). Och så ska jag knulla tentan imorrn, var så säker på det.
I förra avsnittet var
grodan positivt inställd fastän han hamnat i fängelset.
- Kasta ner dem i källaren! skrek Merit, som en skänk från ovan.
Merit hade personligen tagit sig från sitt hem till Jaro och grodans cell och de två feta poliserna gick bredvid honom som en ogenomtränglig mur. Då grodan fick syn på Merit ändrades hans attityd. grodan blev glansig i ögon och skrek gällt:
- Ge mig en kvinna! Jag klarar inte en sekund till utan en kvinna. Jag ger dig allt om du bara ger mig en kvinna, till om med min... nej föresten...
- Hahah, skrattade Jaro då han sniprade en nazist i ögat, på Wolfenstein, som han nyligen laddat ner från nätet.
- Vad är det här för cirkus! skrek Merit och var gyllenröd i ansiktet. Skicka ner dem till lekrummet nu!
Den första av de feta poliserna, som var beklädd med mustasch, gick fram till cellen och låste upp.
- Nu har vi vår chans! skrek Jaro och sprang fram mot vakten, med en splittspark, vilken träffade hårt mot tinningen. Vakten kände sig yr men ställde sig i vägen för utgången och torkade sig om pannan. Hans humör var oftast glatt och han försökte övertyga sig själv om att det var lotto på fredag. grodan var inte seg på att reagera utan greppade tag i vaktens ben och bet honom hårt i vaden, medan Jaro bearbetade den feta magen med diverse armbågar och skallningar.
- Hjälp honom då! skrek Merit till den andra av de feta poliserna.
Den andra av de feta poliserna, vilken var beklädd med mustasch, gick fram till den förste av de feta poliserna, och knäade honom i ryggen, för han stod ju i vägen.
- Oj, förlåt, sa den andre av de feta poliserna. Sedan greppade han tag i grodan och svingade honom ner på marken, samtidigt som han klackade Jaro i ansiktet. Jaro och grodan låg nu på marken, svårt skadade, och grinade av olycka.
- Jag vill ha en kvinna nu! tjurade grodan.
- Jag vill ha henne före dig, grät Jaro.
- jag vill ha henne före er båda, stortjöt den första av de feta poliserna.
- Jag tar hand om er imorgon, sa Merit och gäspade. Han var mycket trött för han hade tvingats hålla sig vaken fyra timmar i sträck, utan tillgång till säng och han tog bilen hem.
japp
Varför kan inte tjejer
säga vad de egentligen menar med ordet mysa?
I förra avsnittet
misslyckades Jaro och grodan att fly från fängelset.
Klockan var bara halv sju på morgonen då en klocka började tjuta på ett irriterande sätt. Den andre av de feta poliserna, vilken var beklädd med mustach, hade oturen att ligga i samma rum som klockan. Mitt i en ljuvlig dröm om kamratskap och ömsesidigt uteslutande, blev han avbruten. Han låg kvar ett par sekunder i sängen och tänkte. Tankarna berörde ämnet om han hade kraft nog att sträcka sig till klockan för att stänga av den. Han kände försiktigt efter genom att försöka spänna sin tumme. Efter två försök gav han upp och insåg att han var för trött och ögonlocken sjunk sakta ihop för att lura honom tillbaka till sin drömvärld, vilken han vaknade ifrån två minuter senare då klockan åter tjöt. Denna gång var han ännu tröttare och somnade så snabbt oljudet upphört.
- Upp och hoppa! skrek Jaro till grodan, som låg och sov.
- Kolla vad tomten har tagit med sig.
Jaro visade upp flera plastbitar med pulver i och log.
grodan försökte trött fokusera blicken mot Jaros händer och satte sig upp.
- Dessa har jag burit sen flygresan. Jag tänkte spara det tills vi verkligen behövde det.
- Vad är det? sa grodan eftertänksamt.
- Vet inte...
- Hur kan du då veta att vi verkligen behöver det nu?
- För att pulvret låg i en svartrandig väska.
grodan blev nyfiken och hoppade fram till sin vän för att analysera innehållet.
- Jag tycker det ser ut som amfetamin eller mjältbrand, sa grodan. För övrigt är amfetamin ett uppåtjack som leder till minskat sömn- och matbehöv och ökad sexualdrift.
- Det låter ju bra, sa Jaro. Vi smakar nu!
- Nej!!! skrek grodan. Det här kan vi sälja och tjäna mycket pengar på. Men vi måste invänta rätt tillfälle så svälj påsarna igen, så ingen vakt upptäcker oss.
Jaro blev ledsen för det var en obehaglig uppgift. Hans hederliga samvete tvingade honom att svälja de fyra påsarna igen trots att han råkade kräkas upp dem ett par gånger. Ungefär vid den här tidpunkten hade den andra av de feta poliserna sin dagliga kontroll av fångarna. Stolt bar han på en namnskylt, vilken bestod av texten
"Hannibal". Är det hans namn? undrade en benig fånge som såg polisen gå förbi. Är det hans hund? undrade vaktchefen då han såg den stolta polisen gå med bestämda steg mot förrådet. Är det hans morfars dottersons namn? undrade en flicka som gått vilse då hon bestämt möte med en trevlig kille hon träffat på Internet. Ingen visste egentligen vad den andre av de feta poliserna hette. Vissa antog att han hette Hannibal och de andra förmodade att han hade alla namn utom just Hannibal (Det senare fallet tror jag på så han refereras av mig som icke-Hannibal) I vilket fall som helst vandrade icke-Hannibal förbi vaktchefen igen, men en tung kulspruta. Han visste sitt uppdrag.
vilket är....
nejnej... du måste nog läsa nästa avsnitt i så fall :)
Idag var en helt
vanlig dag i mitt liv och imorgon kan en helt ovanlig dag dyka upp. Tänk på det
ett par sekunder så kanske du värdesätter livet en smula mer.
I förra avsnittet hämtade icke-Hannibal en kulspruta och gick med säkra steg mot sitt mål.
På vägen mot sitt mål anslöt tre elitsoldater, utrustade med hamrare, två jakthundar, bärandes på målsökande missiler, och en spionkatt, av samma typ som utvecklades av CIA. Ingen rörde en min och allt förefull helt naturligt. Icke-Hannibal tycktes inte ens lägga märke till gruppen som bildats. Sist och minst anslöt Merit, som var så spänd att hans kropp ryckte till vid varannat steg. Jaro och grodan satt i sitt rum och disskuterade om vem som kunde skrika högst, genom att höja ljudnivån på samtalet lite då och då.
- Klank, klank! hörde de plötsligt.
- Vad var det där? undrade Jaro.
- KABOOM!
Dörren flög upp och framför den stod icke-Hannibal, med kulsprutan riktad mot fångarna. Han glänste som guld och bar en ljusblå ishockymask.
- Det var ljudet av flamdämparen mot vår dörr, svarade grodan respektlöst.
- Da, da, da, dadadadad..., ljöd kulsprutan och alla tycktes njuta av maskinverket.
Jaro och grodan hann inte ens röra sig innan ammunitionen var slut.
- Nu vet ni vad som händer om ni inte följer med oss, skrattade icke-Hannibal. De tre elitsoldaterna kastade in tre rökgranater i rummet och band fast Jaro och grodan, för att sedan söva ner dem, med hjälp av hamrarna. Spionkatten var en viktig del i uppdraget, som bevismaterial. Den sände ut ljudsignaler från en inbyggd mikrofon, till polismyndigheten, genom svansen.
- ZZzz, ZZzz... sssssssskkkkkkkmmmmmmm...
- Jag hör något! sa en agent på polismyndigheten. Vår spionkatt har kommit fram till målpunkten och opererar.
- Vad hör du? undrade medarbetaren.
- Tyst, skrek agenten. Vi bandar nu!
- Ssssssscccchhhhhhzzz... åh... nej... åh...sssszzz...
- Det är någon som är i nöd, sa agenten tyst.
- ssszz... nej.. inte där... åh... sssssssssszzzzzz......
- Jag förstår inte, sa medhjälparen.
- En katt? Kasta ut den genast, skrek städerskan till vaktchefen. Om han visar sig här igen är det slut mellan oss.
Vaktchefen blev livrädd och kastade ut katten genom fönstret.
I nästa sekund då Jaro och grodan vaknade, blev de infösta i den isolerade källarvåningen i fängelset.
låter inte så kul
faktiskt...
Äntligen finns ett
färskt nybakat nummer ute av just er favoritserie! Och om ni nu inte visste att
Jaro och grodan var er favoritserie så vet ni det efter ni läst denna
fortsättning...
I förra avsnittet
blev Jaro och grodan nerkastade i den mörkaste och kallaste fängelsehåla de
någonsitt sett.
Det enda man hörde var ljudet av råttor som åt eller blev uppätna.
"Detta är alltså den fruktade isolerade källarvåningen", tänkte Jaro.
Den grottliknande fängelseavdelningen bestod av rum, inramade med galler, i vilka fångarna var placerade parvis. Jaro och grodan fick dela cell med varandra, vilket gjorde den ensamma fången ledsen. Man kunde se på den ensamma fången att han blev besviken för han tittade dystert ner i marken, som om han själv inte existerade. Länge hade han varit infängslad här, varför visste han inte, och ingen hade någonsin delat cell med honom. Jaro inspekterade de andra fångarna. De såg alla likadana ut, monstroösa, skäggiga benpaket inramade med smuts och damm. En av dem skiljde sig dock från mängden. Det var Jesus, den unge tecknaren. Han såg väldigt glad ut och han stormtrivdes verkligen. Jaro hostade till och fick en uppenbarelse. Då alla vakter gått och lagt sig bankade han sin skalle mot gallret för att fånga allas uppmärksamhet.
- Ärad varde ni, mina vänner. Ingen utav er är skyldig till något brott för ni har blivit arresterade utan grund. Om ni hjälper mig så hjälper jag er att bli fria!
- Håll käften! Vi försöker sova, blev gensvaret.
Jaro blev då tyst och la sig och sa till grodan:
- Hur ska vi nu kunna fly?
- Varför göra något idag som man kan göra upp imorgon? svarade grodan.
Jaro blev ställd och vände sig mot den ensamma fången.
- Hur mår du?
Den ensamma fången tittade upp för första gången och spände sin hand.
- Jag vet inte, svarade han entonigt.
- Vad gör du här?
- Jag vet inte? sa han ännu mer entonigt.
- Varför sover du inte?
- Jag vet inte? sa han på det mest entoniga sätt Jaro någonsin upplevt.
Den ensamma fången stod fortfarande fastklämd mot gallret. Om han någonsin la sig ner för att sova visste inte Jaro, ty då Jaro vaknade dagen efter, stod den ensamma fången i exakt samma position och tittade ner i marken.
- Vad gör du? undrade Jaro åter.
Den ensamma fången blev stum i ett par sekunder men svarade sedan:
- Jag svarar aldrig på samma fråga två gånger.
I samma stund låstes den meterbreda ståldörren upp av en polisvakt och han ställde sig bredbent och skrek:
- Utspisning!!! Alle man till gallret.
Jaro och grodan förstod inte vad det var frågan om men alla de andra fångarna kastade sig fram mot gallret, likt hundar. Två smala vakter, med peruker, uppenbarade sig. Den ena höll i en extremt stor skål och den andra fingrade på en skopa. Sedan bearbetade de sig från den första cellen till den sista genom att fylla en skopa,med det oidentifierade innehållet i skålen, och sedan kasta innehållet mot gallret, i vardera cell. Om fången var tillräckligt skicklig kunde han fånga cirka en tredjedel av innehållet och hålla sig levande ett par dagar extra. Detta var allt för dålig service tyckte Jaro och grodan. Högst en dag till kunde de spendera i denna miljö så ett flertal timmar flöt då de smed lömska planer om hur de skulle ta sig ut. Till slut, i gryningen, fick grodan en seriös idé.
Hoppas jag inte glömmer idé nu till på lördag...
Hehe..
den som trodde att Jaro och grodan var passé hade helt och hållet rätt :) Ända
tills nu i alla fall. Jag kastar mig in i händelsernas förlopp direkt
I förra avsnittet kom
Jaro och grodan på en god ide hur de skulle lyckas fly från fängelset. Iden
gick ut på att
Senare kommentar dec 2005: ja som synes har detta kapitel kommit bort eller så skrev jag det aldrig???? Jaja.. whatever
Mycket hjärtligt och
varmt välkomna till en sommarspecial av de till synes odödliga hjältarna:
...och Jaro sa till grodan att Jaro hade sagt till grodan att om grodan inte sagt det till Jaro hade det aldrig hänt.
De befann sig båda på ett stycke gräsparti och tittade mot horisonten.
- Kommer du ihåg när vi satt i det där fängelset och knappt fick mat? Frågade Jaro.
- Ja, svarade grodan. Det var en hård tid, men vi gjorde något helt fantastiskt för att undslippa och det är lika bra jag berättar hur vi klarade det för du
fick en grov hjärnskakning och minns inget av flykten.
- Nej, jag orkar inte lyssna på det.. vi går ut och festar istället!
Jaro rörde lite på benen och nu fanns ett rutigt golv under hans fötter. Ett svagt porlande ljud pressade sig fram genom luften och avslöjade en nyss
påbörjade drink. Vodkan, som stänkte mot Jaros glas, luktade stickande, men Jaro tvekade inte en sekund.
- Vad ska vi blanda ut med då? undrade Jaro.
- Du får ta det gamla vanliga... vatten. Det är hårda tider nu för tiden för sådana som oss, sa grodan och skrattade av skadeglädje inombords.
- När kommer alla brudar som du lovat?
grodan tänkte lite fundersamt och sa:
- Lita på mig, de kommer om en halvtimma. Minst åtta stycken!!!
- De skulle ju varit här för halvtimma sen!
- Jaja, de kommer, flåsade grodan och kammade sig för att sen räta till den mustasch-bruna kragen.
Jaro tog ett ljupt andetag och fyllde sin mun med den utspädda vodkan, vilken tycktes lukta ännu värre än då den varit koncentrerad. Nu visste han att det
endast fick ta ett fåtal sekunder för honom att svälja vätskan, för att slippa ett kräkanfall. Med ett gormande och en ihopdragen min, lyckades han med
uppdraget och han påminde sig om att vila minst fem minuter innan nästa försök. grodan hade köpt fulöl, dvs 10%:ig Harts. Han drack den med ungefär samma min
som Jaro, tills de kom på att något saknades.
- På med lite musik nu! sa Jaro och vinglade av stolen.
grodan, som också var lite berusad, såg Jaro i slowmotion falla mot en tunn matta, på vilken en myra gick fram och tillbaka. grodan satte på den officiella
fotbolls-VM låten och juckade, i takt, mot ett av de fem fönstren i lägenheten.
- Pling, plong!!! lät det från deras dörr.
- Yeahh!!! skrek Jaro. Dags för lite chicks!
grodan var redan där och öppnade glatt ytterdörren. Där stod två fina blondiner (behöver jag beskriva mer?). I alla fall, de såg ut som två standard fina
blondiner och de tittade rynkandes mot varandra då de sett grodan.
- Kom in, sa grodan med säker röst, men blondinerna var redan på väg därifrån.
- Vilka var det? frågade Jaro och sprang mot dörren.
- Näe.. några som gått fel. Vadå? Är spriten redan slut? Och vi som inte är fulla än! Det är ju för dyrt att köpa den på krogen.
- Vi får väl improvisera lite, sa Jaro. Jag fick en dosa snus för två veckor sedan, som jag ännu inte öppnat.
De båda fyllde sina läppar med det torra snuset och ett och annat tuggummi. Nu gick de ut i den friska kyliga kvällsluften och Jaro drog ett djupt andetag av
förnöjelse.
- Fy fan vad skönt det är med snus! Så här vill jag alltid känna mig, sa han.
Efter cirka fem minuters gång var de nära stan och Jaro tvingades uppsöka en buske för att hosta upp en del av sin magsäck.
- Ge mig några tuggummi till, bönföll han grodan.
Samtidigt gick ett gäng svartskallar förbi dem. Jaro tittade onycktert på den rakade, halvt besvärde gängmedlemen i mitten.
- Eyy! skrek den rakade plötsligt och tittade på sin kompis.
- Han tittade på snett på mig, jävla rasse! Vi spöar honom.
- Men han är ju kines! svarade kompisen. De är våra vänner.
- Det skiter jag i! sa den rakade och tog fram en kniv, vilken blänkte till av ljus från en lyktstolpe.
Den rakade riktade kniven mot Jaros strupe och högg till, men Jaro vinglade sitt huvudet mjukt bakåt och sedan framåt igen, rakt i magen på den rakade, så han
föll bakåt. Jaro hande nämligen en gång i tiden lärt sig den ädla konsten drunken kung fu, av en mästare från Hong Kong.
- Ge mig lite mer sprit, sa Jaro hickandes till grodan, som letade upp i sina fickor efter mer.
- Tyvärr, sa grodan. Jag har bara en kvar.
- Vilken jävla tur han hade, skrek den rakade svartskallen och hoppade upp på benen för att anfalla på nytt.
- Inte ett steg till! sa grodan och riktade en magnum 45 mot den rakade.
Innan grodan visste ordet av hade han fem colt, riktade mot sig, vilka avlöpte från de andra i gänget.
- Ojdå, hehe, skrattade grodan. Era pistoler är av en nya modell, så jag ger mig.
- Psst, viskade han till Jaro. Bäst att vi flyr härifrån.
Han kastade en rökgranat och de båda sprang därifrån, helt plötsligt nyktra.
- Eyy! skrek kompisen i gänget. De kommer undan.
- De e lugnt! Vi hittar några andra att spöa, sa den rakade.
Vad som hände med Jaro och grodan sen, är en annan historia (som kanske inte ens är värd att berätta).
Detta var alltså slutet på den historien om Jaro och grodan…
eftersom jag tappade inspiration och nya ideér till nya avsnitt. När detta
ändrar sig kommer de garanterat tillbaka… Jaro and grodan FOREVER… föresten… ni
har mitt ord på att det kommer ett till avsnitt om mitt efterlängtade spel Duke
FOREVER skulle dyka upp o butiken!!!